En procent av Sveriges befolkning tjänar i snitt över 225 000 kronor i månaden efter skatt. Dessutom har de ofta stora förmögenheter. Men samtidigt som de rikaste inkomster har ökat rejält de senaste 25 åren har de fattigaste inkomster bara höjts marginellt. ”Vi går mot en allt mer amerikaniserad utveckling”, säger Per Molander, ordförande i Jämlikhetskommissionen.
De allra rikaste 1 procenten i Sverige tjänar i snitt över 225 000 kronor i månaden per person efter skatt om de är ensamstående. Det handlar om lön från arbete, inkomster från till exempel aktier samt eventuella intäkter från staten, till exempel barnbidrag.
– Alla OECD-länder har rört sig mot ökade inkomstklyftor, men Sverige har rört sig snabbare än de flesta, säger Per Molander, ordförande i Jämlikhetskommissionen som kom med sitt slutbetänkande i augusti.
Utöver dessa månadsinkomster som blir drygt 2,7 miljoner kronor om året äger denna 1 procent även ofta förmögenheter som värdepapper, pengar på banken, lägenheter, hus eller mark.
– Det är numera svårt att uppskatta förmögenhetsfördelningen efter det att förmögenhetsskatten försvann under den borgerliga regeringen. Men förmögenhet är alltid snedare fördelad än inkomst. Det beror på att ju högre inkomster man har desto mer kan man spara. Det är också kopplat till att de som har en förmögenhet ofta har fått ärva från släktingar och får en bättre startpunkt i livet till exempel när det gäller att köpa bostad, säger Per Molander.
Den ekonomiska ojämlikheten har ökat successivt sedan 1995, ganska oberoende av vilket politiskt parti som har suttit vid makten, enligt Per Molander. Den allra rikaste 1 procenten har mer än fyra gånger så hög inkomst idag jämfört med då. Några orsaker är att arvsskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten har tagits bort. Därtill avskaffades värnskatten 1 januari i år. Värnskatten var den extra skatt som de med allra högsta inkomster var tvungna att betala. Företagsbeskattningen har gått i samma riktning, enligt Per Molander.
Därför har inte inkomsterna ökat för de fattiga
Samtidigt som höginkomsttagarna har fått mycket mer pengar i plånboken har de med lägst inkomster bara fått en höjning på i snitt 50 procent, sedan 1995, vilket inte blir så mycket eftersom det var lite pengar redan från början.
De med lägst inkomster är ofta personer som är sjuka, arbetslösa eller får försörjningsstöd, vars inkomster inte höjts i samma takt som lönerna. En orsak är jobbskatteavdragen som alliansregeringen införde, eftersom arbetslösa och sjuka måste betala högre skatt än de som har jobb. Först under den senaste rödgröna majoriteten går det att se en svag inkomstökning hos denna grupp på grund av höjningar när det gäller till exempel sjukförsäkringen, enligt Per Molander.
En annan grupp med låga inkomster är de som deltidsarbetar eller har tillfälliga jobb i gig-ekonomin. Med dagens regler får de ibland inte ut några pengar när de är arbetslösa eller sjukskrivna eftersom de har jobbat för utspritt för att passa in i systemet.
Få positiva effekter med ojämlikhet
För några decennier sedan ansåg de flesta ekonomer att ojämlikhet var bra för tillväxten. Men när Jämlikhetskommissionen nu tittade på forskningsläget visade det sig att så inte är fallet.
– De noggrannaste studierna visar ganska tydligt att ojämlikhet skadar tillväxten. En del ekonomer pratar om ojämlikhet skulle skapa incitament, men de negativa effekterna är större. Samhället fungerar sämre helt enkelt när det är ojämlikt. Det finns få positiva effekter, säger Per Molander.
En orsak är att tilliten minskar i ojämlika samhällen. Det gör bland annat att människor, myndigheter och företag litar mindre på varandra, vilket leder till ökade kostnader för att kontrollera varandra. Ojämlikheten skapar även ökad kriminalitet, och leder till försämrad hälsa hos dem med lägre inkomster, både fysisk och psykisk.
Stoppas inte utvecklingen när det gäller ojämlikheterna kommer vi att likna USA alltmer, menar Per Molander.
Men USA har ju hög tillväxt?
– Ja, men det är ju så mycket annat som skiljer USA från genomsnittslandet. De har väldigt stora naturresurser, olja, gas och dessutom en stor egen marknad. Jämlikhet är inte den enda faktorn som avgör tillväxt, utan det är när man håller andra faktorer konstanta som man kan se att det påverkar tillväxten. Som en parentes kan det vara intressant att veta att i ett längre tidsperspektiv, ungefär 40 år, har Sverige och USA haft ungefär samma tillväxttakt, säger Per Molander.
Läs även: Så ska ojämlikheterna minska (Syre 10/1-2020)
