Norge storsatsar på infångning och lagring av koldioxid. Samtidigt pågår en kamp inom EU om vilken roll tekniken ska ha för att minska utsläppen. EU-parlamentarikern Pär Holmgren (MP) varnar för en övertro på tekniken.
– Det här är det största klimatprojektet i norsk industri någonsin.
Så sa den norska energi– och oljeministern, liberalkonservativa Høyres Tina Bru, på måndagen när en satsning på koldioxidlagring med så kallad CCS-teknik presenterades.
Till en början räknar man med att 400 000 koldioxid om året kan fångas in vid en cementfabrik i Brevik, rapporterar NRK. Samtidigt gav den norska regeringen tummen upp till fortsatt satsning på ett ett projekt som är tänkt att göra Norge till världsledande inom CCS. Tanken är att lagra koldioxid från industrier från hela Europa under havsbotten i Nordsjön. I denna anläggning hoppas svenska Preem kunna lagra koldioxid om man får grönt ljus för sina planer på en utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil.
"Tveksamt om den går att tillämpa storskaligt"
I EU pågår arbetet för fullt med den nya klimatlagen och vilka mål unionen ska ha för utsläppsminskningar. I oktober ska EU-parlamentet anta sin linje och en av stridsfrågorna gäller vad målet om att EU ska bli ”klimatneutralt” till 2050 ska innebära. Enligt EU-kommissionens förslag ska utsläpp som fångas in med CCS-teknik räknas som ett ”minus-utsläpp”. Detta är också den linje som EU-parlamentets miljöutskott ställt sig bakom. EU-parlamentarikern Pär Holmgren (MP) hör till dem som är kritiska.
– Det är viktigt att få bort all koldioxid vi kan från atmosfären. Men återigen handlar klimatdebatten om teknik som vi kanske har någon gång i framtiden om vi har tur. Det är minst sagt tveksamt om den går att tillämpa storskaligt, säger han.
Att hitta platser lämpliga platser för att kunna pumpa ner koldioxiden på ett säkert sätt är svårt, menar Pär Holmgren.
– Det är möjligt att det går att pumpa ner en del koldioxid utanför Norge, men det kommer knappast gå att få bort tillräckligt av Europas utsläpp, säger han.
Pär Holmgren pekar också på en rapport från EU:s revisionsbyrå som för två år sedan pekade på magra resultat av de motsvarande runt 30 miljarder svenska kronor som EU redan satsat på stöd till CCS-teknik. De stora kostnaderna för att utveckla tekniken har gjort det svårt att få företag att satsa på den. Sedan dess har priset på utsläppsrätter dock ökat, vilket kan öka motivationen att lagra koldioxid.
– Om kostnaderna för utsläppsrätter blir ytterligare betydligt högre når vi till sist en brytpunkt där det ur ett rent ekonomiskt perspektiv blir lönsamt att pumpa ner koldioxid i havet. Men då kvarstår problemet med hur mycket koldioxid det är möjligt att lagra, säger Pär Holmgren.
WWF öppnar för CCS
Också inom miljörörelsen finns det en skepsis mot CCS-teknik som metod för att möta klimatkrisen. Världsnaturfonden WWF i Sverige öppnar ändå för att det kan vara motiverat att satsa på tekniken under vissa förutsättningar. Att satsa på att lagra koldioxid från kolkraftverk eller oljeraffinaderier anser WWF däremot inte är rimligt. Det skulle riskera att förlänga användningen av fossila bränslen som måste fasas ut, enligt organisationen.
I den statliga utredningen Vägen till en klimatpositiv framtid lyfts bio-CCS fram som ett viktigt verktyg för att uppnå nettonoll-utsläpp i Sverige till 2045. Bio-CCS innebär att koldioxid från förbränning av trä vid exempelvis pappersbruk fångas in och lagras. Detta är WWF Sverige försiktigt positiva till.
– Om man skulle få till ett hållbart skogsbruk ser vi att det finns utrymme för en skogsindustri som tar hand om restprodukter och bränner dem, säger Ola Hansén, senior rådgivare på WWF.
WWF Sverige kan också tänka sig CCS-teknik för att ta hand om om cementindustrins utsläpp., där koldioxid frigörs i processen när kalkstenen upphettas.
– De utsläppen är svåra att undvika och vi kommer sannolikt behöva cement framöver, säger Ola Hansén.
WWF betonar att CCS aldrig kan bli mer än ett komplement och att fokus måste ligga på påpeka att kraftfulla utsläppsminskningar i kombination med att ta till vara naturens förmåga att binda koldioxid.
– Vår huvudlinje är att minska utsläppen så snabbt att vi inte blir beroende av att få CCS-tekniken att funka, säger Ola Hansén.
