Lånord finns det gott om – eller låneord, som många säger. Men språkvetare säger lånord, Språkrådet rekommenderar lånord och så står det också i SAOL. Jag vet inte varför – böcker som man har lånat är ju låneböcker, så varför skulle inte lånade ord vara låneord? Kanske för att man då skulle bli tvungen att lämna tillbaka dem efter tre veckor? Lämna tillbaka och låna nya och ständigt förnya sitt ordförråd.
De praktiska problemen vore oöverstigliga, så till saken: det finns en massa lånord som är lite knöliga i plural på svenska. Många av dem betecknar sådant som går att äta: avokado, taco, mango, samosa, dumpling, och vill man ha flera sådana godsaker behövs en pluralform. Ett vanligt sätt är att klämma dit ett -s, som på engelska och spanska, oavsett om ordet har plural-s i originalspråket.
Det brukar språkvårdare avråda från, vilket har sina orsaker. Plural-s funkar ofta inte så bra på svenska.
Nyligen korrekturläste jag en artikel om en restaurang som serverade samosa. Ordet samosas förekom flera gånger i texten och jag provade att ändra till samosor, men det såg konstigt ut. Läsarna kanske inte skulle koppla det till de indiska degknytena, tänkte jag och lät det stå samosas. Sedan kom de plötsligt i bestämd form: samosasarna. Det såg jättemärkligt ut. I brådskan ändrade jag till samosorna trots att det stod samosas för övrigt. Helt inkonsekvent och ganska störande.
Förutom att det blir knasigt i bestämd form tenderar plural-s att fastna även i singularformerna. Ord som keps, kex, muffins och bebis är försvenskade varianter av caps (mössor), cakes (som betydde kakor när det lånades in), muffins (ursprungligen plural) och babies (bebisar). Fast vi uppfattar dem som singular och lägger till ännu en pluraländelse om vi vill ha fler, utom i kex och muffins som heter likadant i plural. Nollplural kallas det förresten, när ett ord heter likadant i plural som i singular.
Så om plural-s är problematiskt, vad ska vi göra då? När det gäller avokado är den rekommenderade pluralformen avokador, och samosor borde ju gå lika bra. Kinesiska eller japanska degknyten kan man kalla för jiaozi på kinesiska eller gyoza på japanska istället för det engelska dumplings. Eller så säger man degknyten och kommer undan hela problemet. Eller uttalar dumpling på svenska och kallar flera stycken för dumplingar.
Men trots allt blir det ofta dumplings, tacos, samosas och avokados. Sushis också, fast det är oräknebart, som godis, sömn och kritik, och inte ska ha någon pluralform alls. Det heter ”nio bitar sushi”, inte ”nio sushis” eller ”nio sushier” eller vad man nu skulle kunna hitta på. Så nu, tycker Språkrådet, går det inte an att låtsas som om de här formerna inte finns. I senaste upplagan av Svenska skrivregler finns s-pluralformerna att finnas med, fast de inte direkt rekommenderas:
”S-pluralmönstret saknar en etablerad form för bestämd form plural. I regel är det därför bäst att undvika s-plural, åtminstone i formellare texter, och i stället välja andra böjningsmönster och lösningar (se 3 7.1.4).
För vissa ord är dock s-pluralen så etablerad att den åtminstone i vissa sammanhang dominerar helt över andra böjningsmönster: ’banners’ och ’brats’ är betydligt mer spridda pluralformer än ’bannrar’ och ’brattar’.
När s-plural används kan det vara lämpligast att behandla den som en svensk pluraländelse som man sätter på ordets stam. Former som ’storys’ och ’sulkys’ är ofta lätthanterligare än ’stories’ och ’sulkies’.”
Taco kanske är ett ord som ändå kan få s-plural – det finns ju på spanska. ”En taco, flera tacor” låter, åtminstone för ett ovant öra, som ”en taco, flera honfår”. En taco, flera … tacomackor? En taco är ju ett hårt majsbröd med pålägg, det bör man kunna kalla för macka.
Nästa gång jag träffar på indiska degknyten i en text kommer de i alla fall att få heter samosor. Annars ska jag be att få lämna tillbaka ordet och låna ett annat.
