DEBATT Fram till någon gång 2014–2015 ungefär kunde man ibland gilla Moderaterna, främst för deras flyktingpolitik. Nu härskar istället ett hit-och-dit, framför allt gällande deras samarbete med SD (i praktiken klart i en del kommuner).
Nu är de bara tredje största parti (mätning 23/3), logiskt om man ser till vilka kompetenser som krävs i vår tid. På viktiga områden. Ska man hålla nyfascismen stången måste man/kvinna bilda smarta koalitioner, som till exempel i Falun, där S, C och MP bildar majoritet. Sluter man däremot oklara avtal och sedan velar hit och dit är det en invit till yttersta högern.
Attityden i andra viktiga frågor ifrågasätter också inkompetensen:
• Bristen på underhåll av järnvägsnätet 2006–2014 var rena rånet. Nu dessutom partisekreterarfusk med SJ-poäng. ”Tåg-le-råne-skandal”!
• I Falun med flera städer vill M ha fullt med bilar och parkeringar trots klimat- och luftproblem. Modern stad = smog?
• M ifrågasätter också de positiva effekterna av ekologiskt odlad och producerad mat. Närodlar hellre med SD?
• El producerad via solceller sågas också av minst en M-expert på området. Tydligen okänt att man numera får sälja tillbaka överskottsel till nätet. Detta ökar ju dramatiskt lönsamheten.
Hur stämmer denna inställning med aktsamhet om klimat och miljö, med folkhälsa och vettiga investeringar? Kol- och stålunionens 60+-årsdag firas tydligen med en ny variant: smog- och järnrörsunionen. Vilken väg framåt är det?
