Forskare från Linköpings universitet har studerat hur det kan ha gått till när vilda hönor från regnskogar blev till dagens tama hönor. Resultatet av studien visar att domesticering av hönor påverkar storleken på deras hjärnor, som krymper.
Hönor är i dag jordens vanligaste fåglar med över 20 miljarder individer på jordklotet. Alla härstammar dock från det Sydostasiatiska röda djungelhönset, som tämjdes och domesticerades av människan för ungefär 10 000 år sedan.
Forskarna Rebecca Katajamaa och Per Jensen från Linköpings universitet ville undersöka hur det gick till när djuren domesticerades och utgick från en grupp vilda, röda djungelhönor. De gjorde ett standardiserat test och valde ut tio generationer föräldradjur ur de vilda hönorna, som var minst rädda för människan. En annan grupp bestod av de som var mest rädda.
Forskarna avlade tio generationer på de utvalda, tamaste hönorna, och upptäckte att djuren gradvis fick mindre hjärnor i förhållande till kroppsstorleken. Det var specifikt hjärnstammen, en primitiv del av hjärnan som är inblandad i stressreaktioner, som visade sig bli oproportionellt liten hos de djur som inte var rädda för människan.
Studien kastar således ljus över hur domesticering av vilda djur kan förändra dem på relativt kort tid.
Tamhönor slutade reagera på retning
Forskarna, som också ville undersöka om hjärnans annorlunda storlek och sammansättning påverkade hönornas förmåga att lära och reagera, gjorde två olika beteendetest.
I det ena undersökte de hur snabbt hönorna vande sig vid något som kunde uppfattas som skrämmande, men visade sig vara ofarligt, i detta fall en blinkande lampa. De tama individerna visade sig vara mycket snabbare på att vänja sig vid den blinkande lampan och sluta reagera.
– Vi tror att förmågan att snabbt vänja sig är en egenskap som är gynnsam för de höns som ska leva bland människor, där okända och skrämmande, men ofarliga, händelser tillhör vardagen, säger Rebecca Katajamaa, doktorand vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet.
Det andra testet gick ut på att mäta om hönsen skilde sig åt i förmåga att lära sig att associera två saker med varandra, som exempelvis mat och mönster. Där kunde man dock inte se några skillnader mellan de vilda och de tama djuren.
Om de beteendeskillnader som forskarna upptäckt i studien hänger direkt ihop med förändringarna i hjärnans storlek och sammansättning, går inte att säga. Men det är en möjlighet som forskargruppen på Linköpings universitet nu ska undersöka vidare.
– Vår studie belyser inte bara hur det kan ha gått till när höns – och kanske andra arter – domesticerades. Den kan också ge nya insikter om hur hjärnans uppbyggnad är kopplad till olikheter i beteende mellan individer och arter, säger Per Jensen, professor vid IFM vid Linköpings universitet.
