Enligt en nyligen offentliggjord studie av Karl Widerquist, amerikansk politisk filosof och ekonom, och den oberoende forskaren Georg Arndt, skulle kostnaden för att införa basinkomst i Storbritannien landa på 67 miljarder pund (cirka 76 miljarder kronor), vilket motsvarar 3,4 procent av BNP. Det är mindre än vad som brukar framhållas, eftersom andra beräkningar ofta inte tar hänsyn till att de utgifter som nya skatter medför måste balanseras mot de pengar som individen erhåller i form av basinkomsten, menar forskarna.

I en artikel på opendemocracy.net konstaterar Widerquist att medan pilotprojekt kan undersöka vissa effekter av basinkomst så krävs andra typer av analyser för att beräkna de faktiska kostnaderna. Resultaten i studien baseras på brittisk befolkningsdata som har analyserats med hjälp av en skatteförmånsmodell, och utifrån denna metod har man alltså uppskattat nettokostnaden till 67 miljarder pund per år, baserat på en tänkt basinkomst per år på 7706 pund (88 508 kr) per vuxen och 3853 (44 029 kr) pund per barn. Denna summa skulle öka kostnaderna för de existerande välfärdssystemen med 39 procent och öka de totala statliga utgifterna med 8,7 procent.

Den genomsnittliga nettovinsten för en familj som erhåller basinkomst skulle bli runt 4000 pund (runt 45 000 kr), jämfört med nuvarande socialförsäkringssystem. Det skulle leda till att andelen familjer vars inkomst ligger under fattigdomsspärren skulle minska från 16 procent till fyra procent. Karl Widerquist påpekar i artikeln att den brittiska staten idag spenderar 93 miljarder pund på företagssubventioner och skattelättnader, och att man genom att upphöra med dessa enkelt skulle kunna finansiera basinkomst och ändå ha pengar över. Resultaten i studien borde även kunna gälla för länder med liknande skatte- och välfärdssystem, menar artikelförfattaren.