Mikroplast är ett samlingsnamn för små plastfragment upp till fem millimeter, som finns överallt omkring oss.

Det bildas bland annat genom slitage eller nedbrytning av plast och finner ofta sin väg in i människor via mat och vatten, inte sällan efter att ha lossnat från plastförpackningar eller skruvkorkar från PET-flaskor.

Exakt vad detta får för hälsomässiga konsekvenser på människor vet man inte helt säkert och tidigare har man inte heller kunnat avgöra hur mycket plast som över tid samlas i mänskliga organ.

Nu har en grupp forskare från Arizona State University kommit en bra bit på vägen till en djupare förståelse i frågan. Forskarna har utformat en ny teknik som gör det möjligt att avgöra mängden ackumulerad plast i mänskliga organ. Detta enligt en nyligen publicerad artikel i The Guardian.

Enligt forskarteamet kommer den nya tekniken också göra det möjligt för vidare forskning kring de hälsovådliga effekterna.

Forskarna i Arizona  har med den nya metoden kunnat identifiera en rad olika plastsorter i de vävnadsprover som man har tagit. Polyetentereftalat (PET), som används i tillverkningen av plastflaskor, är ett exempel. Polyeten, som används i tillverkningen av plastpåsar, är ett annat.

I samtliga vävnadsprover som man undersökt, hämtade från bland annat lungor och njurar, hittade man också ämnet bisfenol A (BPA), en plastsort som bland annat används i vissa tandfyllnadsmaterial och i förpackningar för livsmedel.

Enligt artikeln i The Guardian ser den federala miljöskyddsmyndigheten i USA, Environmental Protection Agency (EPA), bisfenol A som särskilt oroande eftersom det på senare år visat sig ha haft reproduktions- och hormonstörande effekter på djur. Detta togs även upp av Karolinska Institutet tidigare i år.

– Vi vill inte framstå som alarmistiska men det är oroande att de här ämnena, som finns överallt och som inte är biologiskt nedbrytbara, ackumuleras i mänsklig vävnad när vi inte vet vad det får för konsekvenser för hälsan, säger Varun Kelkar, del av forskningsteamet på Arizona State University, till The Guardian.

Han menar att den nya tekniken är ett första steg till att nå ny kunskap.

– När vi har fått en bättre uppfattning om vad som finns i vävnaderna kan vi genomföra epidemiologiska studier om vad de får för effekter på människors hälsa, säger han.

Charles Rolsky, som också är en del av forskningsteamet, tillägger:

– På bara några decennier har vi gått från att se på plast som något underbart till att se det som hot.