På torsdagskvällen meddelade ledningen i Belarus att alla gripna demonstranter ska släppas. Enligt tidigare officiella uppgifter ska närmare 7000 demonstranter ha gripits sedan valet i söndags, men under fredagen så sade regimen att det handlar om 2000 personer som nu har släppts.

Samtidigt kommer mängder av vittnesmål om våld och tortyr i förvaren. Filmer och vittnesmål har tidigare visat hur polisen inte dragit sig för att använda brutalitet och våld i sin konfrontation med demonstranterna, och nu kommer berättelser om att detta skett även i interneringscentren.

Runtom i världen har ledare fördömt våldet. EU:s utrikesrepresentat Josep Borell sa tidigare i veckan att EU ”uppmanar de belarusiska myndigheterna att omedelbart och ovillkorligt frisläppa alla gripna” och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Michelle Bachelet sade i ett uttalande att gripandet av även åskådare och minderåriga ”tyder på en trend med massiva arresteringar i tydlig kränkning av internationella normer för mänskliga rättigheter.” Ännu mer oroande är rapporterna om misshandel under och efter interneringen, skriver hon. ”Jag påminner den Belarusiska regeringen om det absoluta förbudet mot tortyr och annan misshandel”.

Kanske är det de internationella påtryckningarna som gjort att ledningen i landet nu beslutat att släppa gripna demonstranter, men Alexander Sjödin, programhandläggare för Eurasien på Civil Rights Defenders, menar att det även har praktiska orsaker.

– Det är omöjligt att gripa så många utan att också släppa några. Det finns en begränsad plats. Samtidigt så är tanken att också visa upp att man ser allvarligt på protesterna. När de gripna släpps så kan också samhället se hur de behandlats när de satt fängslade, säger han.

Vittnar om tortyr

Och det är just vad som händer nu. På torsdagskvällen gick Amnesty International ut med ett uttalande där de för fram en mängd vittnesmål om våld och tortyr i förvaringscentren.

”Tidigare fångar berättade för oss att interneringscentren har blivit tortyrkamrar, där demonstranter tvingas ligga i smutsen medan polisen sparkar och slår dem med batonger. De beskrev att de blev avklädda nakna och utsattes för sadistiska slag medan de lyssnade på skrik från andra offer. Det här är människor vars enda ”brott” var att gå på gatorna i fredlig protest. Det vi ser i Belarus är en mänsklig rättighets-katastrof som kräver brådskande åtgärder”, sade Marie Struthers, Amnesty Internationals chef för Östeuropa och Centralasien, i uttalandet.

Och våldet verkar vara utbrett.

”Dessa rapporter är inte isolerade incidenter. Överflödet av tortyrrapporter från hela landet, bekräftade video- och fotobilder som är allmänt delade på sociala medier, är så utbredda att det är mycket troligt att tillvägagångssättet har sanktionerats på högsta nivå, säger Marie Struthers.

Och egentligen är det hela inte förvånande, menar Alexander Sjödin på Civil Rights Defenders.

– Lukasjenkos retorik under hela valkampanjen har hela tiden varit att han inte kommer att acceptera försök till att destabilisera landet. Han är redo att använda vilka medel som helst för att behålla makten.

Vill avskräcka demonstranter

I flera dagar har internet varit i stort sett helt nedstängt. Nu har det till en del kommit tillbaka.

– På så sätt kan de visa att de har kontroll och alla kan dela de hemska videos som cirkulerar. På så sätt vill man påverka protesterna och få fler att stanna hemma. Man vill undvika att få nya grupper att gå ut, säger Alexander Sjödin.

Men protesterna har fortsatt. Natten till fredagen uppgavs omkring 10 000 personer ha demonstrerat. Och protesterna anpassar sig till den rådande situationen.

– Det blir omöjligt att fortsätta på samma sätt när polisen reagerar så våldsamt. Till exempel har vi sett mindre aktioner här och där och nya sätt att protestera. Bland annat har vi sett kvinnor i vita kläder och med blommor i händerna som står på gatan och protesterar mot våldet mot demonstranter. Det är mycket svårare för polisen att använda våld mot dem. I Belarus är de traditionella könsrollerna starkare och kvinnor behandlas på ett annat sätt, säger Alexander Sjödin.

Byggarbetare, fabriksarbetare och sjukvårdsarbetare som sett resultatet av polisens övervåld är andra exempel på grupper som protesterat. Och det är en mer enad opposition än tidigare år.

– Agendan har varit att få ha ett fritt val och att fria de politiska fångarna och det är ju lätt att acceptera för alla.

Alexander Sjödin menar att det fortfarande finns en minoritet i landet som stöder Lukasjenko, dock kan den komma att bli mindre om det våldsamma förtrycket fortsätter. Exakt hur stort stödet är går inte att säga, då oberoende information inte är lätt att få. Det är svårt att överhuvudtaget verka som opposition i landet. Men säkert är att det finns ett stort missnöje med landets ekonomiska situation de senaste månaderna och myndigheternas oförmåga att ta coronapandemin på allvar. .

Säkerligen finns också en utbredd känsla av att ha fått nog. Aleksandr Lukasjenko har styrt landet sedan 1994, många unga har inte upplevt Belarus utan honom som president och några demokratiska rättigheter är svårt att ens tala om.

– Människorättsorganisationer har svårt att jobba i landet, några av de största får inte registrera sig och då blir det olagligt för dem att verka och samla in medel. Hela systemet är byggt på ett sätt som gör det lätt för myndigheter att slå ner på oliktänkande, säger Alexander Sjödin.

De senaste dagarna har de internationella fördömandena varit omfattande, bland annat från EU och FN. Idag kommer EU att hålla ett extrainsatt utrikesministersmöte där man bland annat kommer att diskutera nya sanktioner mot de ansvariga.

– Det är viktigt att omvärlden uppmärksammar det som händer och att ha en hög press och vara redo att agera på annat sätt än genom bara fördömanden, säger Alexander Sjödin.