För två år sedan uppmärksammades späckhuggaren Tahlequah när hon bar sin döda, nyfödda kalvs kropp på nosen i 17 dagar. De andra späckhuggarna stannade hos den sörjande mamman. Nu väntar Tahlequah en ny kalv, men överlevnaden är osäker.

Tahlequahs förra kalv föddes undernärd. De senaste 20 åren har 75 procent av nyfödda kalvar dött i den storfamilj med späckhuggare utanför Kanadas och USAs västkust som Tahlequah ingår i. Huvudorsaken till att kalvarna dött är matbrist. Fisket hotar laxen som är späckhuggarnas huvudsakliga föda. Dessutom påverkar bullret från fartyg och båtar späckhuggarnas möjlighet att hitta mat.

Trots att havet blivit tommare har det inte blivit tystare. När kriser, som terrorattacken 11 september och corona, får handeln att stanna upp minskar antalet fartyg och båtar. Det ger forskare möjlighet att studera hur valar påverkas av bullret. Forskarna förväntar sig att valarna kan ha mer komplex kommunikation med varandra under coronakrisen. Vardagen för valar i dag när de försöker kommunicera har jämförts med att försöka föra ett samtal på en högljudd nattklubb.

Efter att Tahlequah förlorat sin kalv bevittnades något som liknande en sorgeceremoni bland späckhuggarna, enligt Center for Whale Research. Vetenskapen brukar varna för antropomorfism, det vill säga att överföra mänskliga känslor och motiv på djur. Det blir som i fablernas värld och djuren förstås inte utifrån sina egna villkor. Men, antopomorfism har framför allt använts som ett nedsättande begrepp för att helt avfärda att människor och djur skulle vara lika.

Genom att påvisa de likheter mellan människor och andra djur avfärdats som antropomorfism har påhittade skillnader mellan människor och andra djur upprätthållits. Idén om att djur och människor är väldigt olika, att de ”inte är som oss”, har gjort det möjligt att inte ta hänsyn till andra levande varelsers liv. I en tid när vilda djur kämpar för sin överlevnad och kor, grisar och kycklingar med flera arter utnyttjas i större omfattning än någonsin, är det inte antropomorfism utan antropodenial som är problemet, det vill säga förnekandet av likheter hos kännande varelser.

Den skadliga typen av antropomorfism kan exemplifieras med disneyfieringen som man kan se på djurparker, till exempel Kolmårdens delfinshow. Delfiner i discoljus gör mer skada än nytta för att öka besökares förståelse för hotet mot valar i det vilda.  Människor lär sig inte att ta hänsyn till valar genom att delfiner håller en människa i handen och dansar till Celine Dion som dånar ur högtalarna. Det är särskilt ironiskt eftersom just ljudnivån i havet har blivit ett av valarnas problem.

Vi måste lära oss att ta hänsyn genom att inse att djur inte är så olika oss i det väsentliga. Många människor kände spontant igen Tahlequahs sorg, inte som ett överförande av mänskliga motiv på ett djur utan som en känsla vi har gemensamt. Liksom moderskärlek. Tahlequah ska bli mamma igen. Det kräver av oss att vi konsumerar mindre av det som krävt havstransport, äter växtbaserat och lämnar laxen i havet.