I Sverige i dag finns omkring 355 000 hästar, som årligen producerar nära tre miljoner ton avföring och urin. Hästarna är fler än antalet mjölkkor, men medan gödselhantering från kor omfattas av regler för lagring och spridning av stallgödsel saknas i många fall motsvarande föreskrifter för hur hästgödsel ska hanteras. Det beror på att två tredjedelar av hästarna inte ägs av jordbruksföretag.

För hästägare som saknar användning för gödslet blir bortforsling en kostnad. Men gödsel som ligger kvar på marken riskerar att övergöda vattendrag. Näringsläckage från hästhållning har ”stor betydelse” för övergödningen i Sverige, konstaterar en ny statlig utredning. Till exempel är tillförseln av näringsämnet fosfor i hästhagar i Uppsalatrakten nästan tre gånger så stor som den gödselmängd som är tillåten att sprida på åkermark.

För att minska miljöeffekterna från hästgödsel föreslår utredningen en rad åtgärder. Bland dem finns att hagar bör mockas extra ofta om de befinner sig nära diken eller annat ytvatten samt under regniga perioder, att mark inte används som hästhage i mer än tio år, att hästtätheten inte överstiger 2–3 hästar per hektar, och att hagar ska ha minst 80 procent intakt växttäcke. Upptrampade hagar med brist på växtlighet är en stor källa till näringsläckage, enligt utredningen.

"Skulle tvingas stänga ner"

Förslagen har skapat starka reaktioner i hästnäringen, och en namninsamling mot dem drog in över 16 000 underskrifter på bara tre dagar.

– Alla stora hästverksamheter skulle kunna bli tvungna att stänga ner. Ridskolor, inackorderingsstall, avelsstall, ja alla anläggningar som samlar mycket hästar och hästfolk, säger Ullrica Landmér som startat insamlingen till tidningen ATL.

Den mest kritiserade åtgärden är punkten om att mark endast ska användas som hästhage i tio år.

– Vad händer efter tio år? Ska den stå i ett år eller ska den växa igen helt? Måste jag sälja min gård? Men då kan jag inte sälja till någon som har hästar och jag kan inte heller köpa en gård där det gått hästar? Det är inte praktiskt möjligt, fortsätter Ullrica Landmér.

Hon hänvisar till att kommunens miljökontor redan gör kontroller över gödselhanteringen. Hästägare måste i dag följa miljöbalkens försiktighetsprincip, som ålägger dem att undvika att skada människors hälsa eller miljön.

Men i utredningen framkommer att miljöinspektörer finner bedömningarna komplicerade på grund av att specifika regler för hästhållning saknas. Dessutom saknas register över vilka hästgårdar som finns och var hästar hålls, något som försvårar tillsynen.

Utredningen föreslår att regeringen ger Jordbruksverket i uppdrag att tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet ta fram underlag till nya bestämmelser om miljöhänsyn för hästhållare. Något lagförslag finns alltså inte i dag.