I början av coronapandemin uppstod en brist på personlig skyddsutrustning inom vård och omsorg, vilket ledde till att många kommuner tillverkade egen skyddsutrustning och fick skyddsutrustning från olika aktörer. Medicinskt ansvariga sjuksköterskor och inköpare ute i kommuner, regioner och vårdbolag sökte också febrilt efter skyddsutrustning på marknaden i hård konkurrens med resten av världen.

Följden har blivit att det används många olika sorters skyddsutrustning och att det råder förvirring kring om utrustningen är godkänd och skyddar personalen från smitta. Därför fick Arbetsmiljöverket i april ett regeringsuppdrag att genomföra en nationell tillsyn av all personlig skyddsutrustning i vården.

Förbud och vite

Tillsynen inleddes när Arbetsmiljöverket visste att det fanns tillgång till skyddsutrustning som är CE-märkt eller godkänd av Arbetsmiljöverket.

– För att snabba på det här med personlig skyddsutrustning har vi på Arbetsmiljöverket gjort ett snabbspår, där vi covid-19-märker skyddsutrustning som godkänns av oss efter det att den testats av det oberoende forskningsinstitutet Rise.

Vid inspektionerna, som görs vid telefonmöten via Skype, har inspektörerna sett att det är relativt vanligt att vård- och omsorgspersonal använder skyddsutrustning som inte är godkänd. Det finns många exempel ute i landet, bland annat i Laholm, Halmstad, Vetlanda, Sandviken, Borlänge och Säffle där Arbetsmiljöverkets inspektörer har upptäckt att man använt icke godkänd skyddsutrustning och omedelbart förbjudit användningen, vilket har förenats med ett hot om vite på 100 000 till 200 000 kronor vid varje tillfälle de används.

Plockades bort

I Vetlanda kommun förbjöds ett delvis egentillverkat skyddsvisir samt ett andningsskydd som tillverkats i Kina.

Marie Göransson, tillförordnad vård- och omsorgschef, och Helén Karlsson, medicinskt ansvarig sjuksköterska, berättar att det gick väldigt snabbt i början och att det blev brist på material nästan direkt samtidigt som de vanliga inköpskanalerna inte fungerade.

– Vi hamnade i ett läge där vi själva var ute och letade efter skyddsutrustning och när vi fick tips om egentillverkade visir var vi jättetacksamma för det. Och när det gäller andningsskydden fick vi underlag om att de skulle vara godkända, säger Helén Karlsson.

När Arbetsmiljöverket förbjöd kommunen att använda skyddsutrustningen plockades den bort direkt. Länsstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner har sett till att kommunen i stället fått godkänd skyddsutrustning.

Falsk trygghet

– Vi kan inte se att den icke godkända skyddsutrustningen lett till spridningen av covid-19, eftersom vi har haft väldigt få konstaterade fall, säger Helén Karlsson, och Marie Göransson inflikar:

– Det tog tid innan den nationella samordningen kom igång vilket gjorde att kommunerna själva fick försöka hitta leverantörer, säger hon.

Kostnaden för att byta ut skyddsutrustningen var under 10 000 kronor. I region Halland som försett länets kommuner med icke-godkända skyddsvisir kostade det betydligt mer – över en miljon kronor.

Magnus Henriksson tycker inköparna borde ha bättre koll, men förstår samtidigt att det kan ha blivit lite panik i början.

I region mitt, det vill säga Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Örebro, Uppsala och Västmanlands län, förbjöd inspektörerna användning av skyddsutrustning och kopplade ett vite till förbudet i 30 procent av de 33 inspekterade arbetsställena. Motsvarande siffra för landet som helhet är 14,6 procent, enligt Arbetsmiljöverkets statistik som ger en ögonblicksbild av andelen kontroller som lett till förbud i landet.

– Det innebär att vårdpersonalen kan ha utsatts för fara. Det kan bli en falsk trygghet om man exempelvis har ett skyddsvisir som man tror ger säkerhet. Man kanske tar större risker än man annars hade gjort.