Den bosniska småstaden Srebrenica är idag något av en avfolkningsort. Men ännu bor flera mödrar till de unga män som mördades kvar i staden. Att människor flyttar gäller för många andra platser runt om i Bosnien också, som fortfarande är märkt av det krig som tog slut för över 20 år sedan. Det politiska systemet befäster fortfarande gamla etniska uppdelningar – istället för att motarbeta dem.

Det är nu 25 år sedan folkmordet i Srebrenica i juli 1995. 8000 muslimska män och unga pojkar mördades av bosnien-serbiska styrkor, trots att staden sades stå under FN-beskydd. Ytterst ansvarig för folkmordet i Srebrenica, som kunde hända trots att området sades vara under FN-beskydd, var den bosnien-serbiska generalen Ratko Mladić. För tre år sedan dömdes han i Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Men trots att flera av de som burit ansvar för krigsförbrytelser under Bosnienkriget har ställts till svars och dömts, är konsekvenserna från kriget långt ifrån överspelade.

Hur viktigt det är att fortsätta minnas vad som hände i Bosnien och i Srebrenica den 11 juli 1995 aktualiserades i fjol, när den österrikiske författaren Peter Handke fick nobelpriset, menar den svenska journalisten Marina Ferhatovic. Peter Handke har kallats både för folkmordsförnekare och krigshetsare, men beviljades ändå nobelpriset i litteratur. Marina Ferhatovic föddes i staden Prijedor i Bosnien och kom till Sverige som 13-åring. Hon minns fortfarande kriget.

– Det här med Handke aktualiserade varför vi måste fortsätta skriva om det. När det uppdagades vad som hade hänt i Srebrenica så var det något starkt och världen förstod att det var hemskt. Men det är som att något händer när tiden går. Vi glömmer. Det är inte bara det som hänt som är ett trauma utan också att det förnekats, säger Marina Ferhatovic till Syre.

Hon menar att en del i att Srebrenica fortfarande är ett öppet sår och att det inte finns en nationell sanning om kriget beror på hur splittrat Bosnien som land fortfarande är. Än idag finns det flera sanningar om vad som hände – och det är därför extra viktigt att fortsätta minnas.

– Om hela landet hade varit överens om det här hemska som hänt och sagt att nu går vi vidare så tror jag inte att det hade varit lika viktigt att nöta in det varje år. Men just därför att det inte är så, att det är en politisk sanning, så måste man påminna och markera att det här är inte glömt.

– Bosnien kan inte gå vidare och fungera som ett land förrän man har accepterat att de här sakerna har hänt.

Komplicerat system

När kriget tog slut delades det politiska systemet i Bosnien upp utifrån de etniciteter som stridit mot varandra under kriget: muslimska bosniaker, ortodoxt kristna serber och katolska kroater. Än idag finns det två stora entiteter med hög grad självbestämmande, som heter Federationen Bosnien och Herzegovina och Republica Srpska. Det finns också ett kroatiskt distrikt.

Srebrenica, där de muslimska männen mördades, ligger i den serbiska delen av Bosnien.

I fjol besökte Marina Ferhatovic Srebrenica för andra gången och träffade då mödrar till flera av de unga män som mördades under folkmordet. Många av de mödrar som Marina Ferhatovic träffat bor fortfarande kvar. För de 8000 offren finns det idag 8000 vita, muslimska gravstenar uppsatta. En del saknar namn och årligen identifieras nya kroppar och offer. Att se alla de 8000 gravstenarna breda ut sig över fälten fick Marina Ferhatovic att inse hur otroligt många människor det rör sig om.

– Vardagen i Srebrenica är otroligt sorglig. Det är väldigt svårt att förklara. De här mammorna bor i Republica Srpska, den serbiska delen av landet. De är inom citationstecken på fel sida och till vardags är det här inte något man pratar om.

Ännu idag söker många anhöriga fortfarande efter kvarlevor. Fortfarande identifieras nya offer och en del mödrar, döttrar och anhöriga söker fortfarande efter svar för att kunna få avslut.

– Jag tror inte att jag hade förstått hur viktigt det är att hitta kvarlevorna för att gå vidare. Det var en mamma som hade gått över minfält för att hon trodde att något som tillhört hennes son skulle finnas där, men så var det inte hans och hon blev förkrossad, säger Marina Ferhatovic.

Men även om det är viktigt att fortsätta minnas Srebrenica och det fruktansvärda som hände där tycker Marina Ferhatovic att det borde vara mer fokus på de samtida utmaningarna som landet står inför. Det råder fortfarande inte någon nationell enighet kring vad som hände under kriget – något som fortsätter att splittra Bosnien och dess invånare.

"Hantera historien bättre"

Daytonavtalet ansågs få slut på kriget och syftade till att ena de olika etniska minoriteterna så de skulle kunna leva sida vid sida. Men idag befäster det snarare de motsättningar och den gruppindelning som ledde till folkmord och krig på nittiotalet. Idag är Daytonavtalet fortfarande grundlag i Bosnien. Nationalistiska partier fortsätter vinna val och mycket av den politiska debatten handlar fortfarande om vem som gjorde vad under kriget.

– Bosnien är ett land som har fastnat i någonting som det inte verkar kunna ta sig ur, säger Marina Ferhatovic.

Istället borde andra politiska frågor dominera debatten, som den utbredda arbetslösheten och andra problem och hur de rent konkret ska kunna lösas.

– Kriget kan vi inte göra något åt nu – det har hänt. Man borde fokusera på saker som kan förbättra människors liv. Och då tror jag att man kommer kunna hantera historien mycket bättre också.

– Vad politiker idag gör är att de kanaliserar det här missnöjet som finns hos befolkningen över levnadsstandard, arbetslöshet och ekonomi och använder det i pajkastningen mot varandra, säger Marina Ferhatovic.