Söndagens presidentval i Polen beskrivs av flera experter som det mest avgörande sedan parlamentsvalet 1989.

Första omgången i det polska presidentvalet hölls den 28 juni, efter att ha skjutits upp på grund av coronapandemin. Den sittande presidenten Andrzej Duda, med nära band till regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS), gick segrande ur striden men lyckades inte samla den majoritet som skulle ha krävts för att slippa en andra valomgång.

På söndag möter han utmanaren Rafal Trzaskowski från mittenpartiet Medborgarplattformen (PO). Trzaskowski är borgmästare i huvudstaden Warszawa och ligger sida vid sida med Duda i flera opinionsmätningar.

Viktigt vägval

Valet blir det viktigaste sedan det banbrytande parlamentsvalet 1989, det första fria i Polen, och ofta betraktat som en startpunkt för kommunismens fall i Östeuropa. Beskrivningen har återkommit inför polska val med jämna mellanrum genom åren. Nu är den befogad, enligt Polenexperten Peter Johnsson, som bevakat polsk politik i årtionden.

– Valet kommer förmodligen att avgöra Polens utveckling för lång tid framöver. Skulle Duda vinna kommer vi att se en skärpt centralisering av ekonomin, nya attacker på oberoende medier och en fortsatt utveckling mot en auktoritär stat. Skulle Trzaskowski vinna så kommer Lag och rättvisas möjligheter att styra vidare så som man gjort inte bara försvagas, utan kanske elimineras, säger han.

Söndagens val är således ett vägval. Det står mellan fortsatt socialkonservativ politik och fjärmande från EU och ett europeiskt närmande och återupprättande av rättsstatens institutioner, som kritiker anser har nedmonterats av PIS-regeringen.

Splittrat land

Konfliktlinjerna mellan stad och landsbygd, unga och äldre känns igen från många andra länder men är extra tydliga i Polen, som under PIS tid vid makten blivit ett allt mer splittrat land. PIS-anhängarna är glada över pensionssatsningar och höjda barnbidrag, medan motståndarlägret med förskräckelse sett hur Duda gått till attack mot hbtq-rörelsen, som han anser är värre än kommunismen.

– Konflikten handlar om huruvida Polen åter ska bli en fullvärdig demokrati, eller fortsätta i ytterligare auktoritär riktning. En annan konflikt kopplad till detta är naturligtvis förhållandet till EU, där Polen i dag är satt på undantag. Trzaskowski har relativt stor europeisk erfarenhet och skulle som president försöka återupprätta bättre kontakt med kommissionen i Bryssel och återskapa Polens anseende inom EU, säger Johnsson.

I Polen råder parlamentarism, och presidentval tillmäts normalt sett inte samma tyngd som parlamentsval. Trots det har presidenten mer att säga till om än i exempelvis Tyskland, där presidentposten i princip bara är ceremoniell.

Har vetorätt

Duda står nära PIS och har under sin första mandatperiod haft för vana att godkänna lagar utan någon större inblandning, vilket gör att en seger för Trzaskowski skulle ställa till det rejält för regeringen, enligt Agnieszka Lada, doktor i statsvetenskap och vice direktör för Tyska Poleninstitutet.

– Presidenten har vetorätt och måste skriva under alla lagar som parlamentet godkänner, men kan också skicka tillbaka lagar till sejmen. Då måste tre femtedelar av ledamöterna rösta för lagen för att den ska gå igenom, och den majoriteten har inte regeringen, säger hon.

TT: Kommer nästa president att lyckas överbygga splittringen i det polska samhället?

– Tyvärr tror jag inte det. Trzaskowski har intagit en försonande linje under valrörelsen, men har nog små chanser att ena landet. Och om Duda vinner ser det rätt mörkt ut på den punkten.

Aggressiv agitation

Johnsson delar Ladas analys.

– Tittar man på Dudas aggressiva agitation under valrörelsen finns det inget som tyder på att han kommer att överge den linje PIS och framför allt (partiledaren) Kaczynski har slagit in på, nämligen att dela upp Polens befolkning i bra och dåliga medborgare. Trzaskowski har drivit en konciliant linje, men i vilken utsträckning han skulle lyckas är svårt att säga, säger han.

Utgången kan bli oviss in i det sista. Enligt de flesta mätningar skiljer bara någon enstaka procentenhet mellan de två kandidaterna, och Agnieszka Lada tror att marginalen kan bli så liten som några tusental röster.