I dagarna lämnade Region Stockholm in en hemställan till regeringen om att slippa betala till utjämningssystemen mellan regioner. Det motiveras med alla ökade merkostnader till följd av pandemin.

För att förstå vad det handlar om måste vi börja med att sätta oss in i hur utjämningssystemen fungerar, för de är lite krångliga. Vi har i huvudsak två utjämningssystem. Det är inkomstutjämningen och utgiftsutjämningen.  Båda systemen gäller på både kommun och regionnivå (men beräknas lite olika).

Tanken bakom inkomstutjämningssystemet är enkel att förstå, en region ska få lika mycket i skatt från någon som är vd som från någon som är undersköterska. Men för att regionerna ska få rättvisa förutsättningar räcker inte det.

Kostnaderna i en glesbygdsregion är betydligt högre än i en tätbefolkad storstadsregion, likaså är kostnaderna för en region med till exempel låga inkomster eller med låg utbildningsnivå betydligt högre än i en region med korta avstånd och hög utbildningsnivå. Därför räcker det inte med att bara kompensera för att den som är rik betalar in mer i skatt. Man behöver också kompensera för att kostnaderna skiljer sig rejält mellan kommunerna.

Det går i grunden till så att man räknar ut den förväntade kostnaden för en standardregion med likadana förutsättningar. Sen fördelas kostnaderna så att den region som har låga förväntade kostnader betalar till dem som har höga förväntade kostnader.

Anledningen till att vi gör det här är så klart att vi inte vill ha ett system där till exempel Norrlandskommuner och -regioner tvingas ha betydligt högre skattetryck än storstadsregionerna (att Norrlandskommuner inte hittills kompenserats fullt ut är uppenbart om man kollar på listorna över skattesatser i olika kommuner).

Det är också det systemet Region Stockholm vill slippa undan. Att de vill ha kompensation från staten för att de haft stora merkostnader till följd av corona är självklart, regeringen har också varit tydliga med att de ”täcker alla kostnader”. Nu kan man förstå Region Stockholms oro, att de undrar vad exakt det innebär, helt klart verkar det inte innebära att personer som tvingats vara hemma för att de är i riskgrupper självklart blir ekonomiskt kompenserade för det …

Men att det är generellt dyrare att bedriva samma sjukvård i till exempel Norrbotten än det är i Stockholm kommer man inte ifrån. Att regioner med få i arbetsför ålder, många gamla och många med låg utbildningsnivå kommer ha större kostnader för sjukvården kommer man inte heller ifrån.

Det är mycket möjligt att det här hade kunnat göras både betydligt bättre och genomskådligare, men poängen med systemet är att lägga en rättvis grund för att hela landet ska ha en möjlighet att överleva. Istället verkar Region Stockholm se systemet som en vänlig gest, en gåva från dem, de rika, till de andra, de fattiga.