DEBATT Klimatkrisen är mer akut än någonsin. Samtidigt lovar regeringen ytterligare åtta skattemiljarder till flyget – trots att en förutsättning för att lösa klimatkrisen är att det avvecklas.
Klimatkrisen är akut. 2020 ser ut att bli det varmaste året som någonsin uppmätts. Sibirien slog nyligen värmerekord med en temperatur på 38 grader, och halten av koldioxid i atmosfären ligger på en rekordhög nivå. Samtidigt lovar regeringen ytterligare 8 miljarder till flygsektorn, som befinner sig i djup kris på grund av coronapandemin.
Pengarna kommer visserligen med ”tuffa klimatkrav”, men om dessa krav skulle utgå från vad klimatet faktiskt kräver skulle de i så fall behöva innebära en omedelbar avveckling av flyget tills en hållbar lösning är på plats – något vi inte är i närheten av i dag. Detta verkar dock inte vara SAS avsikt.
SAS vd Rickard Gustafson förutspår att efterfrågan ska vara återställd 2022. Det är en ekvation som inte går ihop. Om vi ska ha en chans att begränsa temperaturhöjningen till en hanterbar nivå behöver vi minska våra utsläpp av växthusgaser till så långt under två ton som möjligt per person och år. En semesterresa till Thailand släpper ut tre ton.
På samma sätt som vi varit tvungna att avstå från alla icke nödvändiga flygresor för att begränsa spridningen av coronaviruset är vi tvungna att göra det om vi ska lyckas lösa klimatkrisen. Coronapandemin har visat att det är fullt möjligt att ersätta en stor del av våra tjänsteresor med digitala lösningar. Dessutom är 80 procent av svenskarnas flygresor privata och av dessa är majoriteten nöjesresor. Ingen behöver flyga på semester under en brinnande klimatkris.
Självklart behöver vi behålla det flyg som fyller viktiga samhällsfunktioner, och självklart behöver vi stötta alla dem som kommer att förlora sina jobb, men det kan inte ske genom att pumpa in skattemiljarder i en bransch där en förutsättning för att den ska bära sig är att vi återgår till ohållbara nivåer av flygresande – något som varken får eller kommer att ske. Det SAS missar i sin prognos är nämligen att flyget riskerar att drabbas av ännu en pandemi: klimatinsikt har börjat spridas över världen.
Än så länge är den begränsad till enstaka utbrott, men vi har alla sett hur fort en pandemi kan utvecklas. Att klimatinsikten inte tidigare fått fäste beror på att den inte smittar genom ord utan genom handling. Kunskapen om klimatkrisen är inte ny, men skillnaden är att allt fler nu också börjar agera utefter den här kunskapen.
De senaste åren har allt fler svenskar valt bort flyget. Från att ha stadigt ökat under många år minskade vårt flygresande med 4 procent under 2019. Inrikes var minskningen hela 9 procent. I WWF:s senaste undersökning uppgav 23 procent av svenskarna att de valt bort flygresor för att minska sin klimatpåverkan.
Vi människor är flockdjur. I krissituationer tittar vi på hur de omkring oss beter sig. Så länge alla andra står still inväntar vi flocken, men ju fler som börjar springa, desto fler följer efter. Den som väl inser hur akut klimatkrisen är – att våra egna barns liv står på spel – inser också att vi inte kan fortsätta flyga. Nöjesflygets era är förbi. Flygkrisen är här för att stanna. Låt oss använda våra skattemiljarder till att lösa den verkliga krisen istället – klimatkrisen.
