När regeringen skrev direktiv för den parlamentariska kommittén om Sveriges framtida migrationspolitik så var det fullt av fina värdeord. Asylprocessen ska vara rättssäker, human och effektiv; politiken ska vara hållbar. Förutsägbarhet är ett ledord.
Nu börjar utredningstiden gå mot sitt slut och resultaten har börjat läcka ut. Det visar sig att kommittén varken har analyserat konsekvenserna av tidigare lagstiftning eller av sina egna förslag. Hur flyktingarna drabbas har ingen plats i denna utredning.
Vi står inför att en majoritet av utredningen vill permanenta reglerna i den tillfälliga lagen, med tidsbegränsade uppehållstillstånd, fler och skarpare krav att uppfylla för permanent uppehållstillstånd och fortsatt höga försörjningskrav för familjeåterförening med vissa undantag. ”Synnerligen ömmande omständigheter” föreslås återinföras som skäl för uppehållstillstånd – men inte ”särskilt ömmande”. Utan hänsyn till barnkonventionen ska ribban vara lika hög för barn som för vuxna – extremt hög.
Rättssäkerheten bedömer kommittén som i stort sett bra, så där föreslås knappast några åtgärder. Däremot ska åtgärderna mot dem som inte lämnar Sverige efter avslag skärpas genom dubblad preskriptionstid. Fotboja och obligatoriskt utreseboende finns bland förslagen. Kommittén tycks inte ha fört någon diskussion alls om hur det kommer sig att så många barn och vuxna får utvisningsbeslut som inte går att verkställa, eller hur skuggsamhället kommer att se ut om dessa ska jagas med ännu hårdare repressalier än nu.
Dessa förslag borgar inte för en rättssäker, human och effektiv migrationspolitik – tvärtom på alla punkterna. Men det räcker inte för de mest flyktingfientliga partierna. Nu pågår en skarp strid för att volymmål för antalet asylsökande ska sättas. Moderaterna tycks ha fått med sig alla allianspartierna och Socialdemokraterna på detta.
Volymmål gör oförutsägbarhet till norm
Volymmålet kallas ”riktmärke” numera. Men riktmärket ska sättas i reda tal efter varje val och det ska ligga betydligt lägre än det nuvarande ganska blygsamma asylmottagandet. Enbart de mest behövande, de asylsökande, ska räknas, trots att de utgör en liten del av invandringen. Om antalet asylsökande blir högre så ska den då sittande regeringen ha rätt att exempelvis ta bort rätten till familjeåterförening för krigsflyktingar eller skärpa försörjningskravet – utan att fråga riksdagen. Kvotflyktingar kan stoppas, transportörsansvar kan införas (för att hindra människor att ta sig till Sveriges gräns där de har rätt att söka asyl). Möjligheterna till medborgarskap kan försvåras, likabehandling i välfärden frångås.
Detta är inte rättssäkert, humant eller effektivt. Det är minst av allt hållbart.
I flera år nu har asylsökande lidit under den tillfälliga lagen som ständigt ändrats och tolkats om. Tjänstemän på golvet och jurister som försökt tolka lagen har vridit sina händer. Civilsamhällets ansträngningar har omintetgjorts av inhumana beslut och ändrade regler. Familjer har splittrats godtyckligt, tonåringar har sparkats ut efter flera år av förhoppningar och svikna löften, gamla och sjuka har nekats trygghet. Med ”riktmärket” ska oförutsägbarheten bli norm. Kommunerna som skulle skyddas genom volymmålet får istället se insatserna för integration och tillväxt saboteras av oförutsägbarhet och tillfälliga tillstånd.
De partier som stridit för humanitära skäl eller familjeåterförening för barn är beredda att betala med ett volymmål – men detta volymmål kan göra att förbättringarna de lovats sätts ur spel när som helst utan att de får möjlighet att påverka i en parlamentarisk process.
Därför är asylrätten absolut
Den som vill sätta mål för antalet flyktingar bör börja med att stoppa vapenexporten och rovdriften på andra länders tillgångar, sluta skriva avtal med regimer som terroriserar sitt land, ge bistånd för miljömål och demokratisk utveckling. I en bättre värld behöver färre fly. Men detta går inte att göra baklänges. Att hindra flyktingar från att få trygghet minskar inte antalet skyddsbehövande. Därför är asylrätten absolut. Den som behöver skydd här och nu ska få det.
Om Sverige vill påverka fördelningen inom EU görs det bäst genom att Sverige ställer upp som föredöme, till exempel genom att visa hur iranier, irakier, bosnier med flera har tagits emot i Sverige och bidragit till välfärden. Integration åstadkoms genom inkludering, inte genom diskriminering. Att Sverige sällar sig till de mest flyktingfientliga länderna och låter dessa sätta agendan kommer inte att öka mottagandet i andra EU-länder.
Farr, Flyktinggruppernas riksråd, uppmanar partierna att besinna sitt ansvar mot flyktingarna och de mänskliga rättigheter som Sverige har åtagit sig att värna. Vi uppmanar våra medlemmar och alla andra att engagera sig och försöka påverka sina partiföreträdare och organisationer de är med i att försvara asylrätten.
Nu är mantrat ”vi vill inte ha tillbaka 2015”. Jo, vi vill ha tillbaka 2015! Vi vill ha tillbaka enigheten om att välkomna flyktingar, solidariteten och viljan att hjälpas åt. Vi är många som fortfarande står fast vid detta. Idag kan vi vara ännu starkare eftersom vi också har med oss alla dem som kan säga #jagär2015!
Dela detta och agera!
