Har du små barn som jag och känner som jag att du egentligen inte hade behövt ett extra bidrag för att klara att ge dina barn mat och kläder? Känner du som jag att du vill hjälpa flyktingarna i deras fruktansvärda situation? Gör som jag gjorde och skänk barnbidraget till barn och människor som har mycket större nytta av det! Det är lätt och gör inte ont men hjälper mycket mer än att tänka att någon borde göra något.

Jag pratade med min syster om situationen i Syrien och hur hemskt det måste vara för människorna som är på flykt, som knappt välkomnas någonstans och som ofta har barn med sig eller är barn själva. Min syster och jag har båda små barn och tanken att våra barn skulle utsättas för en sådan situation gör oss gråtfärdiga. Men vad kan vi göra för att hjälpa? undrade jag. Det är inte lätt. Då frågade min syster: Ja, varför ger du inte ordentligt med pengar, det är väl ett enkelt sätt att göra något. Några tusenlappar istället för bara några kronor.

Ja, varför egentligen inte? Varför håller jag så hårt i mina pengar när det ju är en kris, människor dör, och vi har stängt våra gränser och känner inte ens av krisen. Jag betalar inte mer i skatt på grund av krisen, jag behöver inte dela mitt hus med flyktingar och jag kan köpa mat och allt vi behöver. Och på det får vi till och med bidrag. Barnbidrag. Då slog det mig hur löjligt det känns. Vi får bidrag, och med oss många andra familjer som ofta inte behöver det och där sitter det folk vid Europas gränser och måste föda barn i ett smutsigt tält, där finns det människor som bär sina döda barn upp för stranden. Och jag får bidrag.

Barnbidraget är ju en helt fantastisk grej som gör det lättare för många föräldrar att ta hand om familjen, kanske jobba lite mindre eller vad det nu kan vara. Att alla får barnbidrag oavsett förutsättningar kan anses vara bra eller dåligt, men det är ett faktum. Det måste finnas ett stort antal föräldrar där ute som får 1 050 kronor i månaden som de inte hade behövt till det mest nödvändiga. Nu är det kris, de kronorna kan rädda liv, betala tält, medicin, kläder, värme, kanske till och med lite trygghet.

Jag har aldrig behövt fundera över hur jag ska kunna ge mina barn kläder, mat och trygghet. Därför måste jag inte heller fundera länge över att ge bort 1 050 kronor i månaden. Det gick hur lätt som helst. Ett samtal till UNHCR – hej, jag vill höja mitt bidrag från 100 till 1 050 kronor. Tack Peter, det var generöst! Tack själv – klick.

Tror du att du klarar det också? Ge bort ett eller flera barnbidrag till UNHCR eller en annan hjälporganisation? Har du inga barn, att ge bort det du kan? Det är kris och att betala pengar är en av de enklaste, ofarligaste och icke-tidskrävande handlingar som finns. Men självklart har jag sedan tänkt att de där pengarna kunde jag har lagt på en semesterresa eller cykelprylar. Jag skäms inte för den tanken eftersom det är världen jag lever i. Den trygga välfärdsvärlden. Men man måste ändå klara av att också tänka på den andra hemska världen, för den försvinner ju inte av att man ignorerar den. När jag kommer att se 1 050 kronor försvinna från mitt konto varje månad kommer jag att tänka på den andra världen istället för på cykelprylar, och sedan hoppas jag att den försvinner!