Skammen smög utefter väggarna i rummet. Jordgubbstårtan på bordet blev liksom stående. Greta Thunberg talade. Det var hennes Sommarprogram. Hon sa det hon sagt många gånger förr. Det var då skammen började krypa på väggarna. Alla visste ju hur det är. Alla förstår. Alla fattar. Men det är så satans obekvämt. 

Kan vi inte unna oss nu när pandemins grepp lossar? Vi har ju fått pengar över när vi suttit i karantän och jobbat hemma. Nu får vi ju flyga igen och Mall of Scandinavia söker vår kärlek. Och sen kommer den där Greta och får oss att känna hur skammen smyger utefter väggarna.

Det var ungefär så det kändes i rummet. Vi var några som var nöjda, som blev bekräftade. Andra var generade över de nyss köpta flygbiljetterna som blev gottet nu när vi väl borde få unna oss.

Det är förbannat obekvämt att förstå vad som måste göras och sedan försöka göra det. Jag brister, min årliga koldioxidbudget är redan överskriden med råge. Ett drygt ton kan var och en av oss producera genom vårt sätt att leva om det skall vara hållbart. I Sverige gör vi oss skyldiga till mer än tio ton per person. Ändå säger politiker att vi ligger i fronten. Fronten? Hur kan vi ligga i något som kallas fronten om vi bär oss åt tio gånger värre än vi borde?

Vi hör att det ska bli mer biobränslen i flygets tankar och att detta är en väg till lösning på flygets problem … Och vi vet alla att det är lögn. Vi vet också att den vetskapen är så ohyggligt obekväm. Så vi vädjar på temat: Ljug oss lyckliga! Bedra oss genom att säga att ny teknik ska fånga in koldioxiden – men berätta inte att det kanske inte fungerar och i vart fall inte kommer att kunna skalas upp i tid. Så, ljug oss lyckliga! 

”Men nu utgår ju i alla fall omställningsstöd till företag som ska komma igång igen efter pandemin …” säger en i rummet.  Det är sant. Regeringen har infört omställningsbidrag. Och omställning ska vi ju ha. Vi har ju en hel omställningsrörelse. Som kämpar för att ställa om för att klara klimatmålet. Fast det här omställningsbidraget har inte ett dyft med den omställningen att göra. Själva ordet kidnappades och reducerades till noll och intet. Det här omställningsbidraget handlar om att allt ska återgår till hur det varit.

Hur gröna statsråd kan acceptera att hela begreppet ”omställning” kidnappas är obegripligt. Det är ju genom att kidnappa ord och lägga helt annan innebörd i dem som förvirring uppstår. En förvirring som de som inte vill förändra något älskar. De gröna blev blåsta på O-ordet.

Nu ska vi starta upp igen, ”ekonomin” måste komma igång igen, tillväxten måste skjuta fart, det ekonomiska systemtänkande vi är fast i kräver det. Vi måste trigga igång konsumtionen vi måste få fart på hjulen, vi har ingen plan för något annat. 

Skammen smög kring väggarna efter Sommar med Greta Thunberg. Undrar om Löfven, den gamle Metallbasen, ser att skammen smyger utifrån väggarna i Rosenbad också.