Social identitetsteori framhäver vikten av tillhörighet, och hur långt vi kan gå för att få vara del av grupper. En studie från 2016 visar att över 45 procent av hockey- och basketfans tackade nej till möjligheten att få 5 dollar ifall motståndarlaget vann.

Egentligen är det inte så märkligt. Vi identifierar oss med en social kategori, lär oss stereotypa normer och tillskriver till sist oss själva de normerna som en del av gruppen. Gruppen är även alltid definierad i kontrast mot en annan; väst mot öst, metalheads mot synthare, pizza-med-ananasare mot pizza-utan-ananasare.

Jag ser mig som del av kategorin ”progressiva”, vilket sätter mig i kontrast till kategorin ”konservativa”. Ju mer jag förankrar min identitet som del av gruppen, desto svårare blir det för mig att distansera mig från den. De aktörer, uttryck, ordval och andra symboler som upplevs progressiva får mer inflytande över mig, medan konservativa får mindre.

Jag anser mig progressiv inte bara som gruppidentitet, naturligtvis är det främst för att det rimmar med mina värderingar. Trots det finns faran att jag blir okritisk till allt som utger sig för att vara progressivt, att jag förankrat så mycket av min identitet i progressiva grupper att det inte längre handlar främst om värderingarna, utan om just grupptillhörigheten. Precis som ananas på pizza blir en livsstil, eller hur metal faktiskt kan vara den enda ”riktiga musiken”. Så här fungerar vi alla, oavsett om vi vill erkänna det eller inte. Oftast är det bara en del av vardagen, men i vissa fall kan det gå väldigt, väldigt långt.

Seitanfoods, ett företag som säljer veganska produkter, kommer nu att läggas ned. Det har företagets vd – Nikolaos Pizanias – sagt efter backlashen han fått på grund av sina rasistiska utspel i sociala medier. Men det är inte bara rasism (som om det vore lugna puckar), vare sig han vet eller inte så utgår han direkt från nynazistiska världsbeskrivningar och en nynazistisk vokabulär. Enligt sig själv tar han starkt avstånd från nazismen, så om inte annat kan det här tjäna som en inledning i hur man inte sprider nazipropaganda. Låt oss dyka in och ta en närmre titt.

I ett inlägg menar Pizanias att det tidigare existerande partiet Nationaldemokraterna var någonting för honom eftersom de grundade sig på etnopluralism, vad han kallar en snäll nationalism. Etnopluralism är uppfattningen att etniciteter inte kan samexistera i ett fungerande samhälle, de måste separeras och hållas för sig själva. Vita med vita, svarta med svarta, svenskar med svenskar osv. Dessa grupper är naturligtvis föränderliga över tid (irländare och italienare har till exempel betraktas som först icke-vita och senare vita i USA:s historia), men vi håller fokus på Pizanias uttalanden. Är det nazipropaganda eller inte?

Så här skriver Seitanfoods vd i en kommentar på Facebook: ”… de kolorerades endgame är ett folkmord på vita – eller rättare sagt deras utrotning”.

Nu är det första gången jag ser någon använda begreppet ”kolorerade” i fråga om människor så jag är inte helt säker, men jag tar mig friheten att tolka detta som den som är icke-vit. Resten säger väl sig självt, Pizanias menar att icke-vita har en större plan på gång med syftet att döda alla vita.

Det här är inte ett narrativ man hör särskilt ofta, men har man hört det förut så vet man var. Expo har gjort ett strålande arbete med att sammanfatta idén om ett folkmord på vita. I korta drag kommer begreppet ”white genocide” eller på svenska ”folkmord på vita” ifrån den amerikanska vitmaktrörelsen.

I Sverige har Vitt ariskt motstånd, föregångarna till bland annat Nordiska motståndsrörelsen, stått för främjandet av narrativet under 90-talet. Från 2000-talet och framåt har det spridit sig allt mer över internet i forum som Flashback och sociala medier, ofta som ett meme. Grejen är den att den stora judiska konspirationsteorin som allt grundade sig på inte klickade med så många, så istället tog man precis samma idé om en konspiratorisk utrotning på vita fast bytte ut judarna mot politikerna, hycklande antirasister, muslimerna eller alla tre samtidigt (som är fallet i konspirationsteorin som kallas ”the great replacement”).

Det är alltså nazipropaganda som sprids, lite uppdaterad för att bättre inrikta sig på dagens fiende till ”de vita”. Precis som den judiska konspirationen byttes ut mot muslimer har Pizanias bytt ut dem mot de ”kolorerade”. I och med att uttalandet gjordes i samband med protesterna i USA mot våld mot svarta, så var det kanske de svarta som ville döda alla vita den här gången. Eller inte, vem vet.

Det fascinerande är ju egentligen hur långt man kan vara villig att gå för att försvara sin identitet. När man förankrat sig så hårt i den högerextrema världsframställningen och byggt så mycket av sina sociala relationer kring högerextrema grupper så blir det väldigt dyrt att bränna de broarna. Uppenbarligen, för Pizanias, dyrare än att förlora hela sitt företag.