Det här är en FN-dag som startade i början på 2000-talet. Syftet med den är att uppmärksamma barnarbete runtom i världen och de enorma insatser som krävs för att stoppa och få slut på det.

I anknytning till årets dag, presenteras en rapport från FN:s hjälporganisation för barn, Unicef, i samverkan med ILO, International Labour Organisation, som också är ett FN-organ och en internationell arbetsorganisation.

Rapporten heter Covid-19 and child labour: A time of crisis, a time to act.
På svenska blir det Covid-19 och barnarbete: En tid av kris, en tid för att agera.

Enligt den senaste statistiken, som är från 2017, finns det uppskattningsvis 152 miljoner barnarbetare runtom i världen. Och de två senaste decennierna har antalet barnarbetare minskat, med hjälp av olika insatser, som till exempel att ge deras föräldrar möjlighet till arbete och barnen skolgång.

Men i samband pandemin riskerar miljontals att tvingas ut i barnarbete när föräldrar kanske förlorar arbeten och inte kan försörja familjen längre. Andra dör och lämnar barnen ensamma kvar.

Tegelarbetaren Kamal

När Kamal var sex år gammal började han att jobba på en tegelfabrik i Nepals huvudstad Kathmandu. Han och hans mamma berättar om sina liv för Rädda Barnen.

Kamal och hans syskon är barnarbetare. Hans mamma Rita är fattig och i desperat behov av pengar. De får säsongsjobba på tegelfabriken.

Varje år lämnar de sin hemby för att jobba och bo i ett skjul inne på fabriksområdet, ett halvår i taget. Nu är det det fjärde året här för Kamal.

Han är tio år gammal och redan en erfaren tegelarbetare. Kamals pappa har alkoholproblem och är kvar hemma i byn.

Kamal går upp i gryningen, vid tvåtiden på natten och jobbar sedan till sent på kvällen med att tillverka, bära och stapla tegelstenar – ett tungt och farligt arbete där det finns stor risk att skada sig.

– Jag tycker inte om att det är så mycket damm och lera här på bruket. Ibland är det svårt att andas. Det ryker och vi får damm i näsan, munnen, i ögonen – ja precis överallt, berättar Kamal för Rädda Barnen.

Nepal tillåter inte barnarbete, det vill säga för barn under 14 år. Men drygt 37 procent av Nepals alla barn arbetar. Kamal och hans syskon har fått sluta skolan för att kunna hjälpa till att försörja familjen.

Det finns en tillfällig skola inne på fabriksområdet men det finns inte mycket tid för de arbetande barnen att vara där.

Det här är bara en av de miljontals berättelser som finns om hur barn som tvingas arbeta kan ha det. En hel del gör det under mycket svåra förhållanden, utnyttjas och misshandlas.

Och många får aldrig chansen att gå i skolan. Och får inte vara just barn, med allt vad det borde få innebära av utveckling och lek.

Mer barnarbete med covid-19

ILO: s generaldirektör, Guy Ryder, kommenterar i ett pressmeddelande:

– I takt med att pandemin sprider sig förlorar familjer inkomster. Och utan stöd, kan många ta till barnarbete.

Han fortsätter:

– Ett socialt skydd är avgörande i kristider eftersom det ger hjälp till de mest utsatta. Att se hur andra problem hänger ihop med barnarbete och föra en bredare politik som främjar utbildning, socialt skydd, rättvisa, arbete,  internationella mänskliga och arbetsrättsliga rättigheter – det är det som gör en avgörande skillnad, säger ILO: s generaldirektör, Guy Ryder.