– Den här krisen har nästan förvandlat oss till slavar, säger Eda Luz, ordförande för en hembiträdesförening i Honduras, till BBC Mundo.

Medan asiatiska och europeiska länder, liksom USA, har börjat öppna upp sina samhällen sedan virusstormen mojnat härjar pandemin vidare med full kraft i Latinamerika.

Totalt har över 60 000 människor dött i sviterna av covid-19 på kontinenten – och kurvorna fortsätter att peka brant uppåt i många länder.
Värst drabbat är Brasilien, men viruset slår även hårt i länder som Mexiko, Peru, Ecuador och Chile.

Många är daglönare

Förutom sköra sjukvårdssystem och små finansiella muskler gör fattigdom och hög ojämlikhet kontinenten särskilt sårbar för krisens effekter.

Omkring 140 miljoner människor – över hälften av alla latinamerikanska arbetare – jobbar inom den informella sektorn. De är oftast beroende av små dagliga inkomster som de tjänar genom att exempelvis jobba som gatuförsäljare.

Att följa restriktioner och hålla sig hemma innebär därmed för många att inte längre kunna ställa mat på bordet.

Och i avsaknad av anställningsavtal och sjukförsäkring finns minimal, om någon, hjälp att få från det allmänna.

En särskilt utsatt grupp är alla de fattiga kvinnor, ofta från landsbygden, som arbetar i rikare familjers hem i städerna.

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) jobbar omkring 18 miljoner människor som hembiträden i Latinamerika, varav närmare 80 procent under informella omständigheter. Utan anställningsavtal är de helt utlämnade till arbetsgivarnas agerande.

"Utnyttjas som saker"

I en undersökning bland hembiträden i Colombia uppger 90 procent att de håller sig hemma eftersom deras arbetsgivare inte vill att de kommer till jobbet, av rädsla för att smittas.

Av dem uppger hälften att de nu inte får någon inkomst alls, enligt undersökningen, genomförd av flera colombianska arbetsrättsorganisationer.

”När man jobbar som daglönare är det som att man inte existerar för arbetsgivaren, man skickas bara hem utan ersättning och utan att någon bryr sig om vad man går igenom”, berättar signaturen Andrea i en av många kommentarer från drabbade hembiträden under nätartikeln om undersökningen.

”Det är sorgligt att se hur vi utnyttjas, som om vi vore saker”, tillägger hon.

Andra vittnar om hur de ställts inför alternativet att avskedas – eller stanna dygnet runt hos familjerna de jobbar hos för att inte riskera att föra med sig smitta utifrån.

”Jag jobbade hos ett äldre par men på grund av pandemin fick jag inte längre komma och gå dagligen, de sade åt mig att flytta in men jag kunde inte för jag har min familj där hemma som behöver mig så jag förlorade jobbet”, skriver Aide Soraida.

Mer arbete

De som ändå fått behålla jobbet ställs inför risken att insjukna i covid-19 när de tvingas bryta mot restriktioner för att kunna dra in pengar till mat och hyra.
Situationen är likartad i många latinamerikanska länder.

I Mexiko har en stor del av de 2,3 miljoner människor som arbetar som hembiträden helt förlorat jobbet eller skickats hem utan lön under krisen, konstaterar arbetsrättsorganisationen Caceh. De flesta saknar någon form av arbetslöshetsförsäkring.

Under coronakrisens osäkerhet, och hotet att när som helst förlora jobbet utan rätt till stöd, kan många drivas att jobba under än hårdare förhållanden än tidigare, varnar Caceh.

Och arbetsrättslagstiftningen i många latinamerikanska länder ger inte mycket till skydd. I Honduras tillåter lagen arbetsdagar på upp till 14 timmar för hembiträden.

– Våran situation var svår redan innan covid-19, säger Eda Luz, ordförande för arbetsrättsorganisationen Red de Trabajadoras Domésticas de Honduras, till BBC Mundo.

– Nu när alla familjemedlemmar håller sig hemma måste man serva allihopa, vilket innebär att jobba från måndag till söndag och under många fler timmar än tidigare.