Går det att upprätthålla en demokrati när definitionen av sanning utmanas på de mest förbluffande sätt? Fake news har blivit ett skällsord som används från både höger och vänster, men vår iver att stävja fenomenet kan utgöra ett större hot mot demokratin än själva spridningen av falska uppgifter som förvränger och förvirrar det politiska samtalet. Den tesen driver forskarna Johan Farkas och Jannick Schou i boken Post-truth, fake news and democracy som gavs ut i våras.

Författarna har velat undersöka hur vi talar om fake news och vilken syn vi har på demokrati överlag. I grund och botten, menar de, är det en missuppfattning att demokrati någonsin bara har handlat om sanning och rationalitet. Därför är det istället viktigare att synliggöra de motiv som ligger bakom fake news snarare än att ta till drastiska åtgärder som förbud och censur, vilka tveklöst har en negativ inverkan på det demokratiska samhället. Vi behöver helt enkelt nyansera diskussionen, anser Johan Farkas, som är doktorand inom medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.

– Det vi säger nu är att har vi sanning så har vi demokrati. Men demokrati handlar grundläggande om att folket bestämmer – inte på grund av att de alltid vet bäst, utan för att det är de som upplever effekten av politiska beslut. Därför handlar demokrati inte mest om sanning utan om att ge folket inflytande över viktiga beslut.

Det var inte fake news som försatte demokratin i kris, menar Farkas.

– I USA har det i över ett årtionde pågått en kris för demokratin med ökande ekonomisk ojämlikhet, minskande valdeltagande och minskande tillit till politikerna. Allt detta blev förvärrat av finanskrisen 2007–2008 som visade att systemet har fundamentala fel, men därefter bara ledde till ännu mera ojämlikhet och klimatförändring. Krisen för demokratin handlar därför inte om en plötslig kris för sanningen.

Visioner saknas

Den politiska krisen beror enligt forskaren i stor utsträckning på att politiken under lång tid blivit alltmer inriktad på konsensus. De traditionella politiska partierna, både till höger och till vänster, blir allt mer lika varandra.

– Den utvecklingen har gjort att det inte känns som att det gör någon skillnad om man röstar på det ena eller det andra, det är problemet för demokratin, säger han.

Ojämlikhet i samhället och avsaknad av politiska visioner ligger också till grunden för demokratins tilltagande bräcklighet, och många känner att de står utanför den demokratiska processen.

– Det skapar en låg tillit till det etablerade systemet som utnyttjas av högerpopulister. Man ska titta på det bakomliggande till varför så många inte följer etablerad media till exempel, utan alternativa medier med en väldigt tydlig politisk linje, anser Johan Farkas.

Samtidigt får vår inställning till fake news konsekvenser. Många länder har infört censur och förbud i syfte att stoppa spridningen av falska nyheter. Ett aktuellt exempel är hur Ungern lagstiftat om fem års fängelse för delning av information som kan skada myndigheternas arbete mot coronaviruset, och nu senast hotade Donald Trump med att stänga ned Twitter efter att hans inlägg taggats som faktamässigt tvivelaktiga.

– Problemet är som alla vet att det inte finns någon klar definition av fake news, det är en jättepolitiserad term. Vem får makten att definiera den? Just det kan bli ett större hot mot demokratin än vad desinformation har varit, säger Johan Farkas.

Man får dessutom se till avsändaren och dess avsikter och potential. Att en privatperson delar felaktig information skiljer sig väsentligt från politiska kampanjer som använder hundratals falska konton och har miljonbelopp till sitt förfogande, menar Farkas.

– Att en person som röstar i svenska valet delar något som inte är korrekt på sin facebook, det ska vi inte göra olagligt. Däremot bör vi diskutera om inte vi ska begränsa pengars inflytande i politik, till exempel möjligheten för att skapa personligt riktade politiska annonser på sociala medier. Vi bör också diskutera hur vi kan säkra att sociala medier samarbetar med journalister och forskare om att informera befolkningen kring desinformation och andra hot, och hur vi kan säkra en ekonomi för kritisk journalistik i framtiden. 

Vänsterns tur

Om fake news har placerat oss i en era av ”post-sanning”, innebär det att vi tidigare levde i en tid av sanning och klarspråk? Så är det förstås inte, även om det jämförelsevis kan verka så, säger forskaren.

– Vi har inte haft en sådan era, och är det ens ett ideal att sträva efter? Vad är en sanning som ingen pratar emot? Då krävs en jättestark makt i stil med Kina. För att försöka förklara Trump och Brexit blev idén kring ”post-sanning” väldig populär. Problemet är bara att denna diagnos av demokratins problem är felaktig och kan bidra till en djupare kris.

Med boken tar författarna också tillfället att peka på möjliga vägar ut ur krisen, som dock måste slingra sig förbi ett annat mer långlivat konsensus, det som säger att politik ska se till att ekonomin fungerar och inte ifrågasätta problemen med den globala kapitalismen, som ökande ojämlikhet och klimatkris.

– Trots att det är ett system som har jättestora problem och inte har varit stabilt är så mycket konsensus etablerat i det att man inte vågar säga, ska vi göra det annorlunda? Trump och Brexit är kritik mot globalisering och blir paradoxalt nog det som utgör det annorlunda.

Det är nu vänsterns tur att visa på alternativ till status quo, tycker Johan Farkas.

– Detta ser vi också tecken på, till exempel i den stora uppbackningen bland unga i USA till Bernie Sanders och hans idéer kring att bekämpa skatteflykt, säkra vård för alla, gratis utbildning och en ”Green new deal”. Där finns just nu ett momentum till kritik och nya visioner och den chansen får vi inte förspilla. Utöver klimat och skatteflykt bör ett centralt ämne i Sverige vara hur den offentliga välfärden kan stärkas radikalt, nu då covid-19 har avslöjat hur årtionden av privatisering och så kallad effektivisering har skapat stora problem.