Det fanns en tid när den kinesiska diplomatin var diskret. Utrikespolitiken byggde på den tidigare ledaren Deng Xiaopings devis att ”Kina ska dölja sin förmåga och bida sin tid”. Men det gäller inte längre.

Nu har Kina uppmanat sina diplomater att högljutt försvara sitt land och slå tillbaka mot det man anser vara förtal. De har kommit att kallas ”vargkrigare” – efter två mycket populära patriotiska kinesiska actionfilmer – och deras vapen är vassa verbala attacker i sociala medier, som avfyras från ambassader runt om i världen.

– Kina har inte flera vänner i världen nu, men dess fotavtryck är större, säger Börje Ljunggren, som var Sveriges ambassadör i Kina 2002–2006.

Mer självsäkert

Bakom den förändrade linjen finns ett Kina som i och med sin växande storlek och roll i världen agerar mer självsäkert och som inte längre bryr sig lika mycket om reaktionerna, enligt Börje Ljunggren.

– Kina har blivit mäktigare och mer auktoritärt under Xi Jinping. Dess agerande i världen har blivit allt mer arrogant och präglas till stor del av misstro, inte minst i förhållandet med USA, säger han.

Kina har inte flera vänner i världen nu, men dess fotavtryck är större. Och det är två helt förenliga saker. Synen på Kina är en sak, dess styrka en annan. Det går inte att lösa världsproblemen utan att räkna in Kina.

Utrikesminister Wang Yi står upp för strategin och anser att den är nödvändig för att försvara Kina mot avsiktliga förolämpningar och värna den nationella äran och värdigheten. Liknande tongångar har hörts från Storbritanniens ambassadören Liu Xiaoming som uppmanat ”diplomater på alla nivåer att aktivt ta strid” mot de ”många vargarna i världen”.

– Kina agerar utifrån sin maktställning. Men det finns en mentalitet som bygger på en gammal historisk uppfattning att man blir förnedrad av andra länder, som lever kvar trots att man numera är en stormakt, säger Ljunggren, som är associerad senior medarbetare vid Utrikespolitiska institutets Asienprogram.

Högt tonläge

”Vargkrigarna” var ett fenomen redan före pandemin. I Sverige har Kinas ambassadör Gui Congyou frekvent och högljutt delat ut hot och klagat på det han hävdar är lögner och rykten i svenska medier, bland annat om den fängslade förläggaren Gui Minhai. Men i och med coronapandemin har tonläget och aktiviteten skruvats upp bland diplomaterna i takt med att Kina har blivit allt mer ifrågasatt för sin hantering av viruset.

En som har använt sig av Twitter för att slå tillbaka mot kritik är utrikesdepartementets talesperson Zhao Lijian. Mellan traditionellt artiga diplomatiska fraser finns bland Zhaos inlägg insinuanta påståenden om att amerikanska soldater förde in viruset i Wuhan och uppmaningar till kritiker att helt enkelt sluta använda kinesiska munskydd om de har problem med landets export.

Riskabel taktik

Enligt experter pågår i Kina en hård debatt om exakt hur aggressiv landets utrikespolitik bör vara. Och under pandemin har landet också ägnat sig åt det propagandanummer som brukar kallas ”munskyddsdiplomati”. För om tangentsbordskrigarna är på krigsstigen så har myndigheterna visat upp en mycket mer välvillig sida när de donerat eller sålt skydds- och testutrustning till virusdrabbade länder.

Den mer konfrontativa diplomatiska linjen riskerar att påverka synen på Kina negativt, enligt Ljunggren.

– Det finns ingen tid då samarbetet mellan länder har varit viktigare än i dag, med tanke på pandemin och klimatet. Men jag är rädd för att misstron snarare kommer att fördjupas ytterligare av de motsättningar som finns runt pandemin, säger han.

– Det beror dels på Kinas syn på omvärlden, dels på de ökade spänningarna med USA. Och även om Trump inte blir omvald som president har också Demokraterna en kritisk syn på Kina. Men, världens problem, och ytterst klimatfrågan, kan inte lösas utan att USA och Kina förmår kombinera konfrontation och samarbete.