Att delta i organiserade fritidsaktiviteter är bra för barns utveckling, visar en ny studie från Södertörns högskola. Men organiserade aktiviteter på fritiden är inte tillgängligt för alla barn – det är en klassfråga där både ekonomisk status och bostadsområde spelar roll.
Vad barn gör på sin fritid är en klassfråga, menar Alireza Behtoui, professor i sociologi vid Södertörns högskola och redaktör till boken Ungdomars fritidsaktiviteter – deltagande, möjligheter och konsekvenser.
– Det är en klassfråga. Barn till föräldrar som är låginkomsttagare och som bor i utsatta områden har inte alls samma tillgång till organiserade fritidsaktiviteter så som barn med föräldrar som är högutbildade och med högre inkomster, säger han till forskning.se.
Forskarna som genomfört studien har tittat på både vilka som har och vilka som inte har tillgång till organiserade fritidsaktiviteter. Problematiken har diskuterats länge, men det har inte funnits några studier på området tidigare.
Det visar sig att tillgången på organiserade fritidsaktiviteter, som exempelvis fotbollsträning eller att sjunga i en kör har många positiva effekter för barnet, som att skolresultat och framtidsambitioner kan påverkas. Oorganiserade aktiviteter som att spela datorspel har å andra sidan en motsatt effekt på barnets hälsa.
Viktig "mjuk kunskap"
Det gör organiserade aktiviteter viktiga, och givande är den ”mjuka kunskap” som barnet tar med sig från dem, enligt Alireza Behtoui. Det kan handla om att våga tala inför folk, se nya platser och möta nya människor. Kunskap som kan påverka och hjälpa den som senare i livet ska söka arbete. Tröskeln in i samhället som vuxen blir högre för den som saknar den här mjuka kunskapen.
Alireza Behtoui menar att studien visar på en samhällsförändring. I dag läggs ansvaret för barns fritidsaktiviteter på individnivå, det vill säga på föräldrarna. I utsatta områden finns det, enligt studien, färre organiserade fritidsaktiviteter för barn. Föreningslivet är inte längre lika aktivt och organiserade aktiviteter kan också kosta pengar.
– Det var en sorglig överraskning, avsaknaden av organiserade aktiviteter i utsatta områden – där de behövs som mest. På 1970- och 80-talet var det civilsamhället som organiserade och finansierade ungdomarnas aktiviteter och uppmuntrade dem att vara med. Föreningarna stod för kostnaderna. I dag är det familjerna som förväntas göra det, vilket innebär att de med lägre inkomster inte har möjlighet att låta sina barn ägna sig åt fritidsaktiviteter i samma utsträckning som höginkomsttagare, säger Alireza Behtoui till forskning.se.
