Det är fortsatt trångt på spårvagnar och uteserveringar trots att Anders Tegnell fortsatt rekommenderar oss att undvika folk och förflyttning. Jag tror inte att man kan rekommendera bort grundläggande mänskliga behov. Rätta mig om jag har fel, men jag tror att människor har ett grundläggande behov av att

a) förflytta sig

b) träffa andra människor. 

Hur utformar man åtgärder mot coronakrisen – med hänsyn till dessa behov? Hur gör man samhället så smittfritt som möjligt, givet att människor umgås IRL och flänger runt? Här kommer några idéer, med principen att morot är bättre än piska.

1. Ge elcyklar till alla! Ett smittfritt sätt att flänga runt på som avlastar kollektivtrafiken, som dessutom kan få många cykelskeptiker att ta steget till trampet. Nu är det många som bara tar: cykelstölderna har ökat med 43 procent (!) och corona pekas ut som orsak. Ergo: efterfrågan finns!

2. Ge stöd till kaféer, bibliotek, affärer, teatrar etcetera att öppna små, lokala (utomhus)filialer för att fortsätta sin verksamhet. När folk inte kan eller bör åka in till stan, bör och kan man väl flytta stan till folk, ett partytält i taget?

3. Använd fotbollsplaner och blomformation när folk vill ses fler än 50 åt gången. Tänk en fotbollsplan med ett festivalområde utformat som en blomma med fem blomblad, där varje blomblad är ett separat hägn, förslagsvis med scen i mitten. 

4. Få spårvagnar, bussar och tåg att stanna längre för att möjliggöra en-i-taget-påsläpp. Ett särskilt smittsamt moment är när man ska kliva på; det blir omöjligt att hålla social distans när folk får påklivningspanik och tränger sig av rädsla för att inte hinna ombord.

5. Bär sombreros med extremt vida brätten, paraplyer, ballerinakjolar – sådant som tvingar fram fysisk distans. Om andra vill komma nära har man alltid en ursäkt till varför det inte går. 

6. Spela eller sjung 20-sekundersvisan Imse vimse spindel på repeat vid offentliga tvättställ. Många gör sitt bästa för att komma ihåg 20-sekundersregeln (hittills har jag sett fem personer räkna högt), men behöver lite hjälp – handtvätt är för många en hjälplöst tanklös handling. Tänk om man hade en kör vid varje offentlig toalett som sjöng Imse vimse spindel om och om igen!

7. Lyft på fötterna och hälsa med en skosuleknuff! Så gör jag. Fysisk kontakt vid hälsning är starkt symboliskt laddat. Det är inte en slump som gjort att vissa människor eller fenomen kallas ”oberörbara”. Vi vill hälsa, men vill varken smitta eller bli oberörbara. Dessutom vill vi väl träna upp vår balans?

8. Anställ pillpersoner som öppnar dörrar, häller upp kaffe och dylikt på kaféer och andra samlingsplatser. Bättre att en person pillar på kannor och dörrhandtag än att alla gör det, om inte tekniska lösningar finns på plats. 

9. Fyll på med fler idéer! Det är dags att skruva upp spånandet.

Coronakrisen fortsätter på obestämd tid, fler kriser kommer – vi behöver hitta lösningar som inte kvaddar oss själva och samhället. Folk fortsätter umgås och flänga runt, men tack vare rekommendationerna skammas de nu för det. Emellertid kan man inte uppmana folk att avstå från grundläggande behov i längden. Långvarig fasta ger svält, isolering ger PTSD, jobb försvinner, människor smittas och dör för att vi inte utformar åtgärder med hänsyn till vad vi gör och vad man realistiskt kan förvänta sig av oss att göra … Det behöver inte vara som det är nu. 

På sikt är det billigare och mänskligare att hålla igång samhällen och människor än att försöka återuppbygga dem. Vi hade inte behövt ställa in events, isolera oss och sluta resa. Om vi hade varit mer realistiska och kreativa hade vi kunnat anpassa oss på ett mer smärtfritt och smittfritt sätt.