Sedan en tid kritiseras Trump hårt för sitt ointresse för att göra något åt krisen under de första månaderna av pandemin, vilket han fram tills nyligen försökt bemöta genom att hålla långa presskonferenser där han försökte vända bilden av sitt agerande. Vilket bara ledde till ännu mer kritik då han uttalade sig om medicinska frågor på ett sätt som fick människor att undra om han överhuvudtaget fattat grunderna för pandemin.

Mest känt är uttalandet om att injicera desinfektionsmedel eftersom det visat sig vara effektivt mot viruset på olika ytor. Kommentatorer påpekar att han har en tendens att högt uttala saker som de flesta av oss tänker för oss själva och avfärdar snabbt. Nu har hans nya pressekreterare Kayleigh McEnany fått ta över de flesta presskonferenserna, men han gör då och då ändå framträdanden, som häromdagen då han till slut avbröt presskonferensen och stormade bort från Vita Husets rosenträdgård där den hölls.

Rasistiskt angrepp på journalist?

Weijia Jiang, en tevejournalist med rötter i Kina, men uppvuxen i West Virginia, ställde några jobbiga frågor som Trump inte ville svara på. Hon undrade bland annat varför Trump hela tiden jämförde situationen i USA med andra länder, som om det vore en tävling. När hon inte gav sig uppmanade han henne ilsket att fråga Kina, underförstått att det skulle vara kinesernas fel att pandemin överhuvudtaget uppstått.

När han gav ordet till en annan journalist för att slippa Jiangs frågor visade den andra journalisten att också hon ville ha svar på Jiangs fråga, vilket gjorde Trump tydligt rasande, varefter han avslutade konferensen.

Trumps utbrott behöver inte nödvändigtvis bero på rasism, resonerar debattörer i USA, men Trump har tidigare uttryckt sig rasistiskt om asiater och har erkänt svårt för kvinnliga journalister. Om det hade varit någon annan som sa det han sa skulle det kunna ha varit en illa vald formulering vid ett illa valt tillfälle, resonerar många, men nu har bevisligen många med asiatisk bakgrund tagit illa vid sig.

Högsta domstolen sammanträder

Natten till i går, den 14 maj, sammanträdde USA:s högsta domstol via videolänk för att diskutera huruvida Trump ska behöva lämna ut delar av sin redovisning, bland annat flera års skattedeklarationer. Hittills har hans advokater lyckats blockera den begäran som kongressens representanthus har lämnat till domstol för att få kunna granska presidentens förehavande och en begäran från en domstol i delstaten New York.

Det handlar om tre olika fall där utredare har ansett sig behöva titta på finansiella dokument som rör presidenten direkt eller företag som han är inblandad i eller äger. Domstolen i New York vill veta om Trump har mutat flera kvinnor så att de ska hålla tyst om sexuella övergrepp. Kongressens etiska kommitté vill i två andra fall kunna fråga ut hans revisor och några av dem som han har lånat pengar av.

Hänvisar till total immunitet

Hittills har presidenten och hans advokater hävdat att han har total immunitet som sittande president. Men alla domstolar som har tagit upp fallen på lägre nivå har inte ansett att han kan gömma sig bakom sin roll som president. Dels handlar det om företag som han äger eller är inblandad i, inte honom som individ, och de kan inte skyddas av någon immunitet. Dels finns det inget stöd för den totala immunitet som Trump hävdar i grundlagen.

Dessutom har tidigare presidenter villigt lämnat ut sina skattedeklarationer och liknande dokument frivilligt, och det har inte rått något som helst tvivel om att kongressens rätt, och plikt, att kontrollera presidentens förehavande också innebär att de har rätt att ta del av material som kan visa om eventuella fel har begåtts.

De flesta är överens om att den amerikanska presidenten inte går att betrakta som vilken medborgare som helst. I åtalet mot Richard Nixon 1974 konstaterade Högsta domstolen att åklagaren inte kunde ”proceed against the president as against an ordinary individual” utan måste visa ämbetet som sådant viss respekt. Men de konstaterade också att ingen amerikansk medborgare står över lagen och att det är ämbetet som ska skyddas, inte individen som innehar det, nödvändigtvis. Ungefär samma resonemang fördes kring det civilrättsliga målet mot Bill Clinton 1997.

Förhandlingarna i Högsta domstolen lät som om att en majoritet av domarna tyckte att det fanns fog för att lägre instanser har gjort en riktig bedömning. Men man oroade sig också för risken att en alltför liberal hållning i frågan skulle öppna för politiska trakasserier. Om presidenten saknar immunitet kan hens motståndare utnyttja stämningar och åtal för att sabotera och utöva utpressning mot hen. Domstolen förväntas rösta om ärendet före slutet av denna vecka.

Trumps riksåklagare får hård kritik

Under förra veckan fick utredningen om rysk inblandning i presidentvalet 2016 en märklig vändning. Trumptrogne riksåklagaren William Barr sa plötsligt att han tyckte att åtalet mot Michael Flynn, Trumps tidigare säkerhetsrådgivare skulle läggas ner. Flynn erkände sig 2017 skyldig till att ha ljugit för federala agenter om sina samtal med en rysk diplomat i samband med övergångsprocessen mellan Obama och Trump. Tidigare i år har han försökt att ta tillbaka sitt erkännande, han säger nu att han hade blivit hetsad och förledd att ljuga. Barr menar att det brott Flynn har erkänt inte var ett brott, medan Barrs kritiker menar att det likafullt är olagligt att ljuga för FBI, oavsett om lögnen provocerats fram eller inte.

Närmare 2000 tidigare medarbetare på amerikanska justitiedepartementet har tillsammans kritiserat Barr och många juridiska experter har varit mycket kritiska till hanteringen av fallet. Ordförande i representanthusets underrättelseutskott, demokraten Adam Schiff sa häromdagen till tevebolaget MSNBC att landet nu har förlorat 50 av hårt arbete för att skapa ett självständigt justitiedepartement efter Watergate-affären.

Nu är det inte riksåklagare Barr som slutgiltigt bestämmer om målet ska läggas ner eller inte. Domaren i målet, Emmet Sullivan, kan mycket väl vägra att lyda Barrs order. Och det verkar som om att han har hittat en väg att göra det utan att ta alltför mycket risker. Sullivan, som utsågs av Bill Clinton, har beslutat sig för att ta in externa rådgivare för att få hjälp med att bestämma hur han ska agera, vilket bedömare tolkar som om att han inte kommer att ge sig lättvindigt.

Donald Trump är van att ligga i konflikter med människor och med rättsväsendet. Konflikter verkar vara hans livsluft. Men frågan är om han inte snart kommer att få det lite för besvärligt för att kunna ta sig fram till presidentvalet oskadd. Flera av dessa affärer kommer att avgöras relativt snart. Kongressen kan få se hans skattepapper innan sommaren och det kommer att vara omöjligt att hålla resultaten av de utredningarna hemliga. Kongressen är känd för att läcka som ett såll. Om någon anser sig kunna tjäna politiskt på att skvallra för pressen hittar de alltid en väg vilket inte minst bevisades under riksrättsförhandlingarna runt årskiftet.

Men om det är något man kan veta säkert om Trump är det att han är en överlevare. Och hans fans kommer inte att låta sig övertygas om att han är olämplig som president i första taget. Hans hantering av coronapandemin har visserligen sänkt hans popularitetssiffror, men den hårda kärnan är fortfarande lika förtjusta i honom och hans högerpopulism. Hur det går vet vi inte förrän valet slutligen är över i höst. Om ens då, risken är stor att många av de processer som pågår inte får sin upplösning förrän efter presidentvalet. Det finns också bedömare som menar att Trump kommer att göra allt som ligger i hans makt för att sitta kvar som president. Oavsett lagar.