Det är inte bara i stadsluft som det går att hitta mikroskopiska plast- och skräppartiklar. En ny kartläggning från Naturvårdsverket och IVL Svenska miljöinstitutet visar att de även finns i naturområden som ligger långt bort från städer. Det rapporterar TT.
Undersökningen bygger på resultat från ett antal olika mätstationer runtom i Sverige. Det här är ett rätt så outforskat område. Tidigare forskning har mer fokuserat på hur mikroplast och mikroskräp sprids genom sådant som markavrinning, vattendrag och havsströmmar.
Vid till exempel Storulvsjön i Medelpad, som ligger långt från någon uppenbar spridningskälla, upptäckte forskarna till och med en högre koncentration av plastfibrer i luften än vid de andra mätstationerna.
– Vi ser att det förekommer en långväga lufttransport. Det faller ner partiklar även långt från uppenbara källor, som tätorter där mikroplast kan komma från trafik, byggen och så vidare, säger Kerstin Magnusson, ekotoxikolog på IVL Svenska miljöinstitutet, till TT.
Något som överraskade forskarna var att även rätt stora gummipartiklar från däck kan färdas med luften.
– Vi vet att sådana däckpartiklar sprids i vatten och vi hittar dem i sediment. Men tidigare har man nog trott att de är för tunga för att kunna färdas i luften, säger Kerstin Magnusson till TT.
När gummipartiklarna slits av mot vägen kan de binda gifter från asfalt, avgaser och bromsbelägg.
– Eftersom de bildas i den här trafiksituationen får de en blandning av olika farliga och cancerogena ämnen, så ur giftighetssynpunkt är de här partiklarna farligast, säger Kerstin Magnusson till TT.
