Gles krona, förminskade löv och blödande stam är några av symtomen för den invasiva svamp som tillsammans med ett varmare klimat hotar Sveriges alar. Det visar en ny avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet.
I Sverige finns det två sorters al, gråal och klibbal. Gråalen hittar vi framför allt norröver i landet och klibbalen trivs bäst söderut. Alarnas rotknölar har kvävefixerande bakterier och kan genom det binda luftkväve.
Trädet fäller gröna löv med kvävet i behåll. Alarna är därför goda markförbättrare och kvävegödslare. De båda alsorterna är också snabbväxande, en användbar egenskap även inom virkesindustrin.
Men alen har blivit ett alltmer hotat träd. En orsak är att svampangrepp spritt sig runtom i landet. Forskaren Miguel Angel Redondo på Sveriges lantbruksuniversitet har studerat hur den invasiva svampen al-phytophthora har angripit våra alar i landet och redogör för det i sin nya avhandling Invasion biology of forest Phytophthora species in Sweden.
Al-phytophthora eller phytophthora alni är egentligen ett komplex av tre arter av algsvampar. Sjukdomen upptäcktes 1993 i England och har senare spridits runtom i Västeuropa.
– Phytophthora-arter sprids med vatten, och alen angrips i huvudsak där den växer vid vattendrag, säger Miguel Angel Redondo i ett pressmeddelande.
Den här invasiva svamparten har troligen kommit till oss genom importerat och svampangripet växtmaterial. Den mest känsliga alsorten är klibbal men gråal kan också fara illa av den här sortens svampangrepp.
Hotande värme
Den globala uppvärmningen och en ökande temperatur i Sverige gynnar al-phytophthora. Det kan i sig ha en förödande effekt på alarna. De saknar genetisk motståndskraft mot den aggressiva och snabbspridda formen av svampen.
Hur ser man att en al är angripen av phytophthora? Kronan brukar bli allt glesare, löven blir mindre och gulnar.
Man kan se bruna, blödande sår på stammens nedre delar och mellan rötterna. Produktionen av kottar brukar också öka. Under barken dör celler och bildar så kallade nekroser.
Processen kan gå snabbt men ofta tar det några år för svampen att göra trädet svagare, innan det helt dör. Men det finns också exempel på träd som har lyckats att återhämta sig.
Växter och parasiterande mikroorganismer som levt tillsammans under lång tid utvecklar en balans. Men så är inte fallet med invasiva arter som gör entré i ett, för dem, nytt ekosystem. Där kan befintliga arter bli överrumplade och sakna motståndskraft mot inkräktaren. Som i fallet med alarna och den globala uppvärmningen.
