En natt i april för två år sedan smög Lykke Cahier Brodin och Natanael Sällqvist upp mot kaningården i Gnesta kommun i skydd av mörkret. De hade med sig en kofot som de var tvungna att använda för att bryta upp en rejäl dörr som blockerade vägen in till kaninerna. När de väl hade tagit sig in letade de upp ett hägn där det bara fanns ungar och fångade in tre av dem, som de tog med sig därifrån.

– Vi lämnade ett brev där vi förklarade vad vi hade gjort och varför. Vi skrev att vi inte skulle komma tillbaka, att det inte var en personlig attack och undertecknade med våra namn. Sedan ringde vi själva till polisen och berättade vad hade gjort, enligt principen om civil olydnad med öppen identitet, berättar Lykke Cahier Brodin.

De små kaninerna döptes till till Liv, Fred och Bo och fick flytta in på en gård där det fanns andra djur.

Ville påverka

Aktionen utfördes som en av gruppen Tomma burars fritagningar. Lykke Cahier Brodin berättar att hon tog kontakt med gruppen när hon för några år sedan flyttade från Umeå till Göteborg. Hon ville göra något konkret som verkligen förändrade djurs liv. Det räckte inte längre att prata som djurrättsaktivist och vara vegan.

– Utvecklingen går så långsamt. Under tiden kan man i alla fall göra någonting för några.

Hon deltog i en fritagning av höns och kände att det var givande. Nästa gång valde hon kaniner, dels för att det är lättare att hitta nya hem till dem, dels därför att djur som hålls som sällskapsdjur väcker folks medkänsla. Att det blev just tre kaniner har att göra med att de då ses mer som individer i stället för en grupp.

– Men jag vill egentligen ta så många som möjligt, säger Lykke Cahier Brodin.

Hon funderar på att i framtiden göra en större fritagning, kanske anonym.

– Jag känner inte att jag behöver gå ut med att jag har gjort det. För mig är det viktigaste att rädda liv, det behöver inte vara politiskt för min del.

Hon tror också det är lättare att få med sig flera aktivister i en anonym aktion, då många inte vill riskera att straffas för brottet.

Medlemmar i Tomma burar genomför aktioner under principen civil olydnad och ickevåld. Det innebär att de inte döljer vilka de är och står upp för sina handlingar. Inget våld utövas och alla inblandade ska behandlas respektfullt och vänligt.

Den 23 april fick Lykke Cahier Brodin och Natanael Sällqvist försvara sina handlingar i Nyköpings tingsrätt.

– Jag är mest förvånad över att vi bara blev åtalade för stöld, jag trodde det skulle vara olaga intrång och skadegörelse och allt möjligt. Samtidigt är det absurt att man blir åtalad för stöld. Jag tycker inte man kan stjäla individer på det sättet, säger Lykke Cahier Brodin.

Hon hade skrivit en plädering som hon ville läsa upp under rättegången. Men det fick hon inte göra, eftersom den var sparad i telefonen som måste vara avstängd.

– Det kändes lite som att de jäklades. Det var samma för Natanael. Han hade ett digitalt anteckningsblock, men han fick inte ta upp det.

I stället försökte hon komma ihåg vad hon hade skrivit. Men hon känner sig fortfarande besviken för att hon inte tilläts säga precis det hon ville.

Tråkigt med rättegång

Både Lykke Cahier Brodin och Natanael Sällqvist deltog i rättegången i Nyköpings tingsrätt genom videolänk, från tingsrätten i Göteborg och tingsrätten i Nacka. Att det överhuvudtaget blev rättegång tycker hon är tråkigt.

– Det är bara en klantig jurists fel. Vi gick med på strafföreläggande från början. Sedan ringde en jurist bara en gång till mig och Natanael. Jag missade samtalet och personen lämnade inget nummer så att jag kunde ringa upp. Sedan hörde min kompis på nyheterna att vi hade blivit åtalade för stöld.

Hon tycker inte att hon har gjort något brottsligt, utan att hon snarare har räddat tre individers liv. Natanael Sällqvist har samma uppfattning.

”Jag ser inte djur som egendom, varför de inte kan stjälas. Att rädda en skyddsvärd individ från att leva endast för att slaktas, är det stöld? Eller är det en fritagning?” är ett utdrag från hans plädering.

Under rättegången förhördes också kaninuppfödaren George Falk. Han är en av dem som driver gården. Efter aktionen uttalade han sig i Lantbrukets affärstidning, ATL.

– Det känns stressigt… Det känns som en kränkning. Vi har gått igenom alla emotionella stadier. Man anklagar sig själv att vi ska ha gjort något fel. Man känner sig utlämnad, sade han då.

Han förklarade också att det måste ha varit väldigt stressande för djuren, med tanke på att ficklampor tändes i mörkret.

– Jag behövde använda ficklampa i kaninstallet en gång när det var strömavbrott och det gör jag aldrig om. Jag vill inte ens tänka på vilken panik deras intrång måste ha orsakat kaninerna.

George Falk konstaterade att det kändes extra orättvist eftersom gården har ett extra fokus på djurhållningen och att skapa en bra miljö för kaninerna. Han hoppades på ett starkt juridiskt stöd och en ordentlig påföljd.

– Det är trygghetskänslan som är försvunnen. Och ännu värre är det för vår tioåriga dotter som inte känner att hon vågar röra sig ute på gården hur som helst just nu, sade han till tidningen.

Lös egendom

Den 30 april föll domen. Där konstateras det att kaniner är lös egendom som man kan äga. Det var därför stöld, med villkorlig dom och dagsböter som påföljd. Inklusive 800 kronor var till brottsofferfonden ska de tillsammans betala 10 000 kronor.

Lykke Cahier Brodin ångrar inte aktionen utan känner sig snarare ödmjuk över att hon har fått rädda tre individers liv. Hon förstår att människorna som arbetar och bor på gården där de utförde aktionen kan ha blivit chockade och tyckt att det kändes läskigt.

– Men jag skulle inte väga det tyngre, att man kan göra någon ledsen, än själva djuren. De mår sämre.