DEBATT Genom att jämföra kostnader för avancerad teknikutveckling (Gobigas) med kostnader för att installera redan etablerad teknik (solcellspaneler av kisel) försöker Holger Eriksson med sitt inlägg i nr 2/17 av Syre Göteborg slå in en kil mellan två olika förnybara energitekniker. Artikeln bidrar knappast till att föra energidebatten framåt.
Visst kan man ifrågasätta om ett kommunalt energiföretag ska ta på sig så stora risker som Göteborg Energi har gjort i fallet Gobigas. Liksom man kan undra om bränsle till gasdrivna bilar verkligen är rätt produkt att hänga upp en sådan satsning på.
Men så länge den fossila energin inte belastas med sina fulla miljö- och klimatkostnader är det ofrånkomligt att utveckling av nya, förnybara energitekniker kräver subventioner i någon form.
Var tror Holger Eriksson att den nu snabbt sjunkande produktionskostnaden för solceller hade legat i dag om inte länder som exempelvis Tyskland sedan lång tid hade haft ett mycket generöst marknadsstöd för solel?
Någon måste helt enkelt ta på sig dessa initiala kostnader. I fallet förgasning av biomassa från skogsråvara blir den tekniken troligen bara en liten del av allt som måste till för att ersätta fossilenergin på ett globalt plan. Men detsamma gäller ju för alla andra förnybara energitekniker. De är alla dellösningar på vår tids stora problem – hur vi kan komma ur fossilberoendet. På vilken grund anser Holger Eriksson att vi har råd att tack nej till förgasning av skogsråvara?
Vem ska då ta utvecklingskostnaden? Tja, det är inte så många länder världen runt som dels har tillgång till råvaran i större mängd, dels har det tekniska kunnande som krävs. Sverige är dock ett sådant land. Därför anser jag att vi som nation närmast har en skyldighet att bidra till att försöka utveckla denna teknik. Det kommer inledningsvis att kosta oss en del – via skattsedeln, på elräkningen eller vid bränslepumpen – men på sikt kan det bli dyrare att låta bli.
Holger Erikssons resonemang om att satsningen på Gobigas på något sätt skulle ha förhindrat tillkomsten av 700 000 kvadratmeter solceller på hustaken i Göteborg är enligt min uppfattning ren demagogi. Varför skulle ett kommunalt bolag skänka bort solceller för 1,25 miljarder kronor till enskilda husägare? För det är väl detta som avses med formuleringen ”stödja lokal solenergi”?
Holger Eriksson gör en stor poäng av att Göteborg Energi är ett vinstdrivande företag och antyder att detta vinstintresse ligger bakom den förmenta oviljan mot solenergin.
Kanske skulle han ha informerat läsarna om att han själv är aktiv i ett vinstdrivande konsultföretag, som enligt sin egen projektlista bland annat ägnar sig åt olje-pipelines i Saudiarabien och borr-riggar i Persiska viken. Vid sidan av solenergiprojekt i Sverige.