DEBATT Alla fokuserar nu på Donald Trumps presidentinstallation och hans fortsatta valkampsslogans. Kommer han att vara lika galen som president? Men – tänk om det viktiga händer någon annanstans, om Trump i Washington mest är dimridåer?
I själva verket tillbringade tyskättlingen Trump sin mesta tid efter valet i sitt Trump Tower i New York. Men, i motsats till sin avlägsne landsman, diktaren Hölderlin (1770–1843), inte som den ensamme galningen i tornet utan som nyvald president, mottagande andra statsmän och intervjuande blivande regeringsmedlemmar.
Tänk om något helt annat döljer sig bakom de twittrade mediebilderna? Jag letade fram en av mina tidiga uppsatser om internationell politik och ekonomi. Den handlade om den Trilaterala kommissonen (TK), 1970-talets stora framstöt och långvariga förebild i globaliseringens anda. Frontfigur i detta sammanhang var Jimmy Carter, president 1977–1981 och vald med stor backning av TK, medan bilden av honom var jordnötsfarmaren från Georgia. Som närvarande vid fredagens ceremoni presenteras han än i dag som förkämpen för mänskliga rättigheter. Dimridå av 1970-talsmodell.
Bakom den bilden arbetade Carter frenetiskt, tillsammans med TK-grundaren, David Rockefeller, för en ny världsordning. Trilateral stod för de tre enheterna USA-Västeuropa-Japan och jag måste få säga att min uppsats spådde sant i mycket. Västvärldens ekonomiska efterkrigsexpansion var slut. Nu var planen att ersätta denna med ökning av ”investeringar i bestämda, i underutveckling kvarhållna u-länder”. På hemmafronten i Väst krävdes lägre investeringar och hårda rationaliseringar, så här: ”Förutsättningar skapas för att
a) produktionen förläggs till utlandet i stor omfattning b) anspråk på löner, social trygghet och kvalificerat arbete för alla …” kan avslås med hänvisning till den skapade recessionen ”c) en hög yrkesmässig rörlighet krävs av alla [ …] som är beroende av en anställning.”
Det behövs färre reguljärt sysselsatta, särskilt långtidsanställda, men däremot en här av lågutbildad, rörlig, tidvis arbetslös arbetskraft. Här är vi nu! Det tu- eller tredelade samhället, som Trump påstår sig kunna rätta till.
Är det någon som tror att ovan beskrivna TK-elit, som snackat ihop sig i 43 år, denna vecka vid världsekonomimötet i Davos, är helt oförberedd på Trump? Säkerligen är överläggningarna där i realiteten viktigare än president-installationen i Washington. Vad kan dessa cirka 600 personer i Superclass (boktitel av David Rothkopf) koka ihop?
Vettiga lösningsförslag finns, till exempel att varje land ska ha ett robust skattesystem som garanterar att samhällets skyddsnät fungerar även för de svagare. Och att USA och EU driver igenom en internationell beskattning på minst 15–20 procent på alla företag med global verksamhet, med kontrollmekanism: varje företag måste bevisa att skatten betalats, annars ställer nästa land samma krav, och så vidare.
Ytterligare en av experternas lösningar på ett ökande gap mellan rika och fattiga är att avskaffa skatteparadisen, där enbart 30 stora USA-företag gömmer 1,65 biljoner dollar. Dimridå: senare kan Trump och Davos-eliten försöka inbilla folk att detta redan gjorts, för att blidka allmänheten. En annan vändning är att Storbritannien hotar att bli ett enda stort skatteparadis efter EU-utträdet. En fix som sedan lätt kan sopas under mattan? Eller – Donald Trump förklarar att Theresa May-landet är en lågskatteförebild?
Som alla förstår kommer de nästan revolutionära ”lösningsförslagen” ovan varken att accepteras av Wall Street, G7, G20, Davos eller några andra bland världens en procent rikaste eller dito stora finansintressen. Däremot kommer man troligen att träffa någon deal med Trump som innebär att han räddar ansiktet inför sina väljare (som i exemplet med skatteparadisen). Men i övrigt låta globaliseringens ekonomiska gigantomani ha sin gång. Dimridå anno 2017!
Det är illa nog, även om Trump avstår från krig just nu. Samhällena slits sönder av ojämlikhetens gissel, i Tyskland är oron stor. En omslagsbild av Der Spiegel visar en hotad planet, följd av orden ”Undergången (för den värld vi känner)”.
