DEBATT Den 24 april planerade världens ungdomar att hålla en ny global skolstrejk för klimatet – när covid-19-krisen slog till. Nu kan de unga inte längre stå upp för en framtid bortom det ekologiska nödläge och den klimatkris vi befinner oss i. I alla fall inte med en strejk utomhus. Istället har de organiserat en global online-strejk.
När coronakrisen hindrar de unga från att fortsätta agera nödbroms i ett politiskt hjul som bara rullar på, blir det ännu tydligare att det är vår tur, de vuxnas, att ta vid. Redan under Cop-mötet i Madrid skedde en sammanslutning av de vuxnas rörelser, av gräsrötter från hela världen, av frivilligorganisationer, av hela samhället. Alla förenades genom Fridays for futures framåtanda. Långsamt växte, och växer fortfarande, en plan fram för politiska åtgärder mot klimatkrisen. Jag skulle vilja nämna fem punkter som skulle kunna ingå.
Ett: Lägg fram en utsläppsbudget, på global, nationell och lokal nivå. Enligt IPCC-15SR, kan vi bara släppa ut cirka 340 gigaton om vi ska ha en chans att hålla oss under 1,5 graders höjning av den globala medeltemperaturen. En absurt liten mängd som vi kommer upp i inom cirka åtta år om vi fortsätter som vi gör nu. Vi är på väg mot en 2- eller 3-gradersvärld med nästan omänskliga utmaningar för att skapa förutsättningar för ett värdigt liv för alla människor. Därför behöver vi en utsläppsbudget, och även politiska aktionsplaner som utgår från den. Regeringar i länder som Sverige, Tyskland och Schweiz tvärvägrar att ange verkliga utsläppssiffror i sina planer och pratar istället om ett ”netto-noll 2045/2050”-mål. Vi måste ha planer sektor för sektor; systematiska, sammanlänkade, holistiska planer för att vidta drastiska åtgärder och minska utsläppen med cirka 10 procent per år.
Två: Utforma ett globalt fördrag för att hålla de fossila bränslena under jord. Det räcker nämligen inte bara med utsläppsminskningar. FN:s Gap-rapport (https://www.unenvironment.org/resources/emissions-gap-report-2019) visar att den nuvarande fossila infrastrukturen bidrar till att vi är på väg mot mer än 2 graders temperaturhöjning. Det finns en utarbetad modell (www.fossilfueltreaty.org) för hur detta globala avtal skulle kunna se ut: analogt till ”nuclear proliferation treaty”, avtalet som ledde till den globala minskningen av kärnvapen. Vi behöver upprätta ett sådant avtal nu för de fossila bränslena, och samtidigt omedelbart förbjuda all finansiering av och investeringar i det fossila samhället samt byggandet av ny fossil infrastruktur.
Tre: Utforma en global och lokal hållbar infrastruktur. (Det finns flera olika modeller för detta, som utarbetats av till exempel forskargrupper kring Mark Z Jabobsson och Sven Teske.) Vi behöver en riktig ”green new deal,” alltså inte ännu ett tillväxtmaskineri, utan en hållbar infrastruktur knuten till en grön fond där rika länder betalar sin rättvisa andel (”fair share”) och kompenserar för förluster och skador som redan sker.
Fyra: Implementera detta med social rättvisa och ”equity” som etisk princip, precis som det står skrivet i Parisavtalet. Det finns en historisk dimension i det (vem har släppt ut mest, i vilken kolonial konstellation), men också en rättvisedimension mellan globala nord och syd samt inom länderna (vem ska bidra till transformationen mest).
Fem: Genomför denna omställning av strukturerna med ett intersektionellt perspektiv så att alla kan mötas som lika och fria – bortom strukturer av dominans (genus/kön: patriarkala strukturer; etnicitet: rasism; klass: ekonomisk exploatering). Det innebär att vi behöver ett annat sätt att se på det som är värdefullt, till exempel allt ”care-work”, det omsorgsarbete som bildar centrumet i all ekonomi. Kortfattat: genomför en omställning som stärker demokratin, även till exempel genom att låta de unga komma till tals i samtliga politiska beslutsprocesser.
Dessa fem punkter skulle kunna bli och är delvis redan grunden i en ny globalt enad rörelse. De visar på varför regeringarnas agerande saknar legitimitet, och fungerar samtidigt som kompass för omställningen själv, för det som vi ska göra. Punkterna är både lokala och globala. De förenar oss alla som sårbara människor på en levande planet. Dessutom bildar de en konstant plan för att motverka nedbrytningen av vår planet. En plan som man kan ställa sig bakom och dagligen kämpa för, även om demonstrationer ställs in. Det är en kompass som visar vad vi behöver sätta stopp för, även med medel som civil olydnad, direkt aktion och vägran att samarbeta – samtidigt som den visar vad vi behöver istället.
Vi ska kräva av regeringen att slutligen ta sitt ansvar, men vi kan också agera själva. Om vi sammansluter oss. För de ungas framtid – och för att skapa en demokrati där de unga får gehör och har en självklar plats.
