Globala kan havsnivån höjas med drygt en meter fram till år 2100, förutspår FN:s klimatpanel. Men den siffran räcker inte för att klimatanpassa kustnära svenska städer, menar Per Wikman Svahn, som forskar om beslutsstöd för klimatanpassningar på KTH.

– Eftersom vi inte kan få något vetenskapligt säkert besked om havsnivåhöjningen bör frågan ses som en form av riskbedömning. I vissa fall gör det inte så mycket om man har fel, i andra fall kan det få katastrofala följder, säger han i ett pressmeddelande om sin nya studie.

När det gäller svensk klimatanpassning visar forskaren på flera brister, som att vår lagstiftning försvårar arbetet, liksom kommuners resursbrist och ovana att planera för en osäker framtid. Dessutom går åsikterna i sär om riskerna med klimatförändringar.

För Sveriges del rör det sig till exempel om översvämningar och jorderosion, som kan hota infrastruktur som vägar och järnvägar, och bostadsområden.

Vad borde då göras? En metod som används internationellt men sällan i Sverige kallas ”robusta beslut”, berättar Per Wikman Svahn, som i ett forskningsprojekt testar metoden i tre kustnära kommuner:

– Det går ut på att kunna hantera en mängd olika utfall och passar bra när man inte vet vad som ska hända. Med robusta beslut blir utfallet i sämsta fall ”ganska bra” utifrån förutsättningarna. Man undviker det kostsamma, de katastrofala konsekvenserna.

Enligt Per Wikman Svahn behöver kommuner engagera sig mer och förbättra sin kompetens i området. Staten kan å sin sida behöva ändra lagar, för att ge utrymme för de åtgärder som behövs. 

– Har man ansvar för att det ska byggas på säkert sätt så måste man ta i beräkning de risker som kan finnas, och våga ta de beslut som måste fattas.