Det finns en bild av att det är enkelt att leva öppet som hbtq-person i dag, men i verkligheten är erfarenheterna skiftande. Medan vissa är öppna i digitala rum tonar andra ner sin identitet. Det menar Evelina Liliequist, aktuell med avhandlingen Digitala förbindelser: Rum, riktning och queera orienteringar.
Personer gör skillnad på digitala rum som betraktas som heteronormativa och där hbtq-personer utgör primär målgrupp. Det framkommer via intervjuer i hennes studie. Att visa sin hbtq-status på Facebook respektive Qruiser hänger samman med en riskbedömning och upplevd trygghet respektive otrygghet kopplad till rädsla för homofobi och reprimander.
– För många blir det en halvöppenhet på nätet. Det handlar om att hitta trygga sammanhang och använda sig av sekretessinställningar och andra funktioner för att avgränsa rum och vilka som kan läsa ens inlägg när man känner sig behöva det.
Personer som en gång har lämnat garderoben kan i digitala miljöer känna sig tvingade tillbaka in i vad hon kallar en platsbyggd garderob.
”Garderoben förekommer i materialet utöver att vara en metafor för en normstruktur också som en rumslighet,” skriver hon i avhandlingen. Hon beskriver att intervjupersonerna uttrycker ”att garderoben har en arkitektur som kan anpassas utifrån deras behov av integritet och av att dölja delar av sitt liv och sin identitet i olika sammanhang”.
Evelina Liliequist lyfter fram att ett exempel är att föräldrar i studien valde att inte vara öppna på grund av rädsla för att barnen skulle bli utsatta för reprimander.
Internets betydelse för hbtq
I avhandlingen undersöker hon vilken betydelse framväxten av internet har haft för hbtq-personer, med norra Sverige som utgångspunkt. Inledningsvis var planen att uteslutande observera digitala miljöer, men hon insåg snabbt att digitala och geografiska miljöer hänger ihop.
– Det jag kanske blev mest förvånad över var betydelsen av geografiska platser, i det här fallet Norrland, för hur olika personer upplever digitala miljöer. Det geografiska rummet återkom ofta i intervjuerna, bland annat uttryckte många känslan av ensamhet under uppväxten. Därför var möjligheten att upprätta digitala förbindelser särskilt betydelsefull där.
Världskartan ritades om med digitala linjer menar Evelina Liliequist, och möjliggjorde för människor att få kontakt oberoende av geografiska avstånd.
– Det blev också synligt att plats spelar roll i användningen av appar som Grindr, där informanternas hemorter upplevdes vara långt borta från ”där det händer”, och antalet appanvändare i närområdet beskrevs vara få.
Bland de intervjuades erfarenheter framgår att hbtq-liv i stor utsträckning förväntas levas i storstäder. Ett sätt att skapa nya riktningar, som framkom i Evelina Liliequists avhandling, är att genom tematiserade hashtags (etiketter) visa representationer av till exempel lesbisk identitet i lands-/glesbygd.
Tillgången till internet har också ökat möjligheten för människor på olika håll att samlas kring politiska initiativ.
– I en pågående gles- och landsbygdsrörelse används det digitala rummet för att utmana idén om att det queera lyckliga livet sker i städerna – ett narrativ som till viss del förlorat sin bäring på senare år. Samtidigt finns fortfarande en idé om Norrland som särskilt homofobiskt, vilket hänger samman med populärkulturella skildringar, som filmen Jägarna med machoideal och homofobisk kultur. Men en sådan bild av Norrland framkom inte i mitt material.
Avhandlingen ger flera exempel på internets betydelse för hbtq-personers liv.
– Internet har betytt mycket för möjligheten att få kontakt med andra, för marginaliserade grupper har betydelsen varit extra stor. Man upptäckte att man inte är den enda hbtq-personen, varken i Norrland eller världen, när man blev medveten om andra. Det har varit extra betydelsefullt för personer som inte haft hbtq-representation under uppväxten och har underlättat för att upprätta gemenskaper.
"I hörnet där ingen kunde se"
Evelina Liliequist inleder avhandlingen att det började med hennes eget sökande.
”Jag kommer ihåg mina stunder vid lånedatorerna på Skellefteå stadsbibliotek. Stunder när tonårstristessen, ångesten, utanförskapet, identitetskrisen och tvivlen stannade av och ersattes av känslan av delaktighet. Som en varm famn som öppnades för mig. 15 heliga minuter. Ibland när jag hade tur kunde det bli 30 minuter lediga att boka in sig på. Helst ville jag ha lånedatorn som var placerad i hörnet där ingen kunde se skärmen. Då kunde jag slappna av helt och gå in helhjärtat. De gångerna kunde jag agera på nätet utan att fundera över vem som såg, och vem mer som var där i det fysiska rummet. Sajten Sylvia.se – för tjejer som gillar tjejer, det var det jag längtade efter att logga in på.”
Hon lyfter fram parallellen att internets framväxt i samhället och hbtq-rörelsens kamp för ökade rättigheter och synlighet har skett under samma tidsperiod.
Uppgifter från European social survey visar att andelen i Sverige som inte håller med om att ”homosexuella män och kvinnor bör få leva sina egna liv som de själva vill” kontinuerligt minskat från 6,9 procent år 2002 till 2,1 procent 2016. Det framgår av rapporten Hälsa och livsvillkor bland unga hbtq-personer. I takt med att hbtq-rättigheter har stärkts, har även attityder förändrats, enligt statliga Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.
– Flera i min studie menade att om inte internet hade funnits, så hade de aldrig kommit ut. Det var där de hittade sig själva och där livet började. Internet var en ”dörröppnare och livräddare”.
Den 24 april ska hon disputera med Digitala förbindelser: Rum, riktning och queera orienteringar på Umeå universitet. I framtiden vill hon forska vidare.
– Jag började med min avhandling hösten 2014 och det har varit en omtumlande och spännande resa. Avhandlingen ligger ju nära mitt hjärta och min egna historia. Jag utgick från den erfarenhet jag har av att internet spelat en roll för min ”komma ut-historia”.
