”På vilket sätt har Sverige påverkats till det sämre av muslimer?” Jag ställer frågan rätt ofta. Och nästan alltid är ett av svaren ”badhustider”. Det fåtal badhus som erbjuder separata tider för kvinnor illustrerar kvinnoförtryckande muslimska mäns seger över det pursvenska, och ett gigantiskt steg bakåt för jämställdheten.

Min man och jag var på ett bad i Tyskland, och köpte inträde till saunadelen, men insåg snabbt att där badar alla nakna. Ingen av oss är särskilt pigg på nudism, så vi bad att få pengarna tillbaka. Receptionisten var föraktfull, nästan hätsk, och talade om för oss att detta var Tyskland, och där klär man faktiskt av sig.

Jag var förvånad över hans ilska. Det kändes som om vår ovilja att vara nakna var en förolämpning mot honom och mot hans folk. Och då är vi ändå blonda svenskar.

Badande och nakenhet och vilka kroppsdelar som är ok att visa för motsatta könet är djupt förankrat i våra respektive kulturer och tidsandor, och har rätt lite med vare sig religion eller förtryck att göra. Oavsett om vi är nudister eller tokpryda anser vi gärna att just vår inställning är rätt och alla andra är antingen för inskränkta eller frigjorda.

Fast de som är starkt emot att enstaka badhus har någon timme öppen för enbart kvinnor är alla övertygade om att detta leder till antingen kulturellt sammanbrott, där våra pursvenska traditioner går förlorade, eller till att vi missar en chans att rädda förtryckta kvinnor av feg undfallenhet mot islam.

Men förutom när vi vill gå till badhuset i sällskap med en man finns rimligtvis inga kvinnor som direkt gillar att ha främmande män omkring oss när vi badar. Gör tankeexperimentet att du kommer till jobbet i bikini. Du går omkring i kontorslandskapet med nästan hela kroppen exponerad, pratar med kollegor, sitter på din stol och knappar på tangentbordet. Tar emot kunder. Hur känns det? Naturligt? Om du är uppvuxen i Sverige har du ju gått i badkläder av och till hela livet, men det är ändå nästan säkert obehagligt. Tänk dig då om du aldrig gjort det, men förväntas börja som vuxen, och får höra att du är förtryckt och ociviliserad om du inte vill.

Argumenten är känslomässiga. Jag har inte sett ett enda rationellt skäl till att förbjuda kvinnobadtider, förutom att män under dessa timmar hindras från att ta del av en samhällsservice. Det finns ju inget exempel, statistiskt eller ens anekdotiskt, på att någons liv blivit bättre av att det inte funnits tillgång till kvinnobad. Det som saknas i debatten är fakta. Varför har ingen undersökt vilka kvinnor som badar under separata tider? Är de unga, gamla, invandrade, religiösa, offer för sexuellt våld eller bara vanliga tjejer som gillar att inte bli uttittade? Finns oro för övergrepp? Finns någon manlig familjemedlem som förbjuder dem att bada med män? Hade de badat på allmänna tider om de inte haft något val? Först när vi vet detta kan vi avgöra huruvida kvinnobadtider fyller en livskvalitetshöjande funktion eller ökar befintlig utsatthet.

Vi famlar alla i blindo och spekulerar i enlighet med våra förutfattade uppfattningar. Men en sak törs jag säga bestämt: Inte en enda kvinna har blivit mer jämställd av att ofrivilligt vara halvnaken bland främmande män.