Invasiva arter sprider sig i områden de inte ursprungligen levde i, ofta med skadliga effekter på ekosystemen. En av dessa är den svartmunnade smörbulten, som spridit sig från Svarta havet och Kaspiska havet till stora floder som Rhen och Donau, liksom Östersjön.

Att fisken klarar att försöka sig både i sötvatten och saltvatten hör till ovanligheterna – och en ny avhandling förklarar nyckeln till artens framgång i vitt skilda miljöer. 

–  Vad vi kan se så verkar det bero på att både spermier och ägg fungerar bra i båda miljöerna, trots skillnad i salthalt. Det kan också vara en fördel att hanarna tar hand om äggen och plockar bort ägg som exempelvis blir infekterade av svampangrepp, säger Leon Green, författare till avhandlingen vid Göteborgs universitet i en artikel på forskning.se.

Och det speciella med smörbulten är enligt avhandlingen att den anpassar sig snabbt evolutionärt – efter bara några generationer.

– Ju fler generationer en population tillbringat i låg salthalt, på runt fem promille, desto högre simhastighet får spermierna i den salthalten, säger Leon Green.

Risken med spridningen av den svartmunnade smörbulten i Östersjön är att den kan konkurrera ut andra bottenlevande arter som tånglake och skrubbskädda.

Arten sprids framförallt av fartygstrafik, så ett sätt att begränsa spridningen skulle kunna vara en rening av fartygens barlastvatten, enligt Sveriges lantbruksuniversitet SLU. Ett annat kan vara att stärka rovfiskbestånden i områden där fisken riskerar att bre ut sig.