Det smittas hej vilt inom äldreboenden och inom hemtjänsten. Hur man än vänder och vrider på det så har det inte blivit bättre av otrygga timanställningar och bemanning på så låg nivå som möjligt. 

Detta är förvisso en sorts demokratiskt förankrat val som politiker gjort, men samtidigt är det inte så enkelt att man rakt av kan ”skylla” på kommunpolitiker. Även de som vill bättre är insnärjda i regelverk, system och strukturer som begränsar. Och regelverk, system och strukturer är formade av en tankefigur som kommit att dominera och som kommit att uppfattas som den ”naturliga”. 

Medborgarideal och medborgarperspektiv tycks vara okända begrepp. Medborgarperspektivet utgår från behovet av viss överbemanning för att minska sårbarheten, istället dominerar ett tankemönster som bygger på just-in-time och snävast möjliga bemanning pimpat med timanställningar. Den som får hjälp i hemmet snart befinner sig i ett vandrarhem – mängder med nya ansikten dyker upp, kontinuiteten brister. Som om vård och hjälp till behövande handlade om att stå vid en svarv och med tre handgrepp tillverka muttrar.

I Excelkolumnerna ser allt det där effektivt ut, siffrorna bygger ju mer på kvantitet än på kvalitet. På samma sätt som BNP är kvantitativa siffror utan doft och smak.  

Hela den här problematiken tydliggörs i dessa tider av smittspridning och smärtsamma prioriteringar. Men situationen ska inte jämföras med den ekonomiska krisen på 90-talet, sägs det från varenda politisk tolvtaggare. Då var det strukturfel, berättas det. Nu är den inte strukturfel, utan en pandemi.  Vilket skitprat! 

Det är förvisso en pandemi, men det är lik förbannat också strukturfel som ställer till det. I grund och botten handlar det om att globaliseringens avarter skapat sårbarhet, om att marknadsperspektivet tillåtits äta upp medborgarperspektivet och om att just-in-time-ideologin ätit upp varje uns av eftertänksamhet. Och det är genuina systemfel. Som systemets bevarare inte vill låtsas om.

När till och med gröna toppolitiker – till mången grön medlem och kommunaktiv politikers sorg – förklarar bort systemfelet genom att hävda att det som nu händer inte har ett dyft med systemkriser att göra begår de tjänstefel. Och försätter sitt parti i kris genom att förkasta så mycket av det som är grön ideologi.

Det var ingen som trodde att Miljöpartiet skulle kunna ta sig tillbaka till riksdagen mitt under den ekonomiska systemkrisen 1994. Men det gjorde vi. Inte på grund av miljöfrågan, utan på grund av de andra grundbultarna i grön ideologi. Med begrepp som självtillit, medborgarperspektiv, kritik av globaliseringens avarter, robust samhällsbygge, rättfärdig fördelning och tyglande av marknaden. Oövervinnerliga ståndpunkter! Som borde plockas upp från den gröna partikällaren, putsas av och ställas ut till beskådande för häpna väljare som inte hört något liknande på snart tjugo år.