DEBATT Jag vet inte vems ärende Martin Liby Troein går när han skriver om Nicaragua på den stora morgontidningens ledarsida (DN 6/4). Sanningens är det i alla fall inte.
I sin iver att svartmåla landets president Daniel Ortega blundar han för det mesta som skapat dagens situation. Att Ortega i dag vänt merparten av det han stod för i samband revolutionen 1979 ryggen och förvandlats till en maktfullkomlig despot betyder inte per automatik att han var det då. Nej, han är bara en av många ledare som berusats av makten och därför förhandlat med djävulen själv – i Nicaragua gestaltas denna bland annat av den katolska kyrkan som fick Ortega att återinföra det abortförbud han en gång stred mot – för att inte släppa den för folket förgörande drog som rätten att få bestämma utgör ifrån sig.
Liby Troein skriver om ”sandinisternas socialistiska vanstyre” på 80-talet. Det 80-tal som till att börja med innebar hopp för en befolkning som under mer än tre decennier styrts av Somozafamiljen med en brutalitet som är svår att föreställa sig. USA brydde sig inte för det var som president Roosevelt sa: ”Somoza må vara en skitstövel, men han är vår skitstövel”.
Somoza var förstås USA behjälplig när USA stod bakom den kupp i Guatemala 1954 som störtade en demokratiskt vald president och som blev inledningen på folkmordet på landets urbefolkning (mayaindianerna). Ett folkmord som Bill Clinton bad det guatemalanska folket om ursäkt för under sin tid som president.
Men under några få år i början på 80-talet genomsyrades Nicaragua av hopp. Läskunnigheten steg (Sverige var synnerligen aktivt i alfabetiseringskampanjen), folket på landet fick sjukvård, jord delades ut till de lantarbetare som i praktiken varit livegna under diktaturen, och sandinisterna, under ledning av Daniel Ortega, sökte samarbete med såväl Kuba och Sovjet som demokratier över hela världen.
Tyvärr avlöstes ”den mjuke” Jimmy Carter av den av kommunistskräck besatte Ronald Reagan på presidentposten i USA. Han nöjde sig inte ens med att stödja de ”Contras” som bildats av, bland andra, före detta Somozamilitärer (Reagan kallade dem demokratikämpar) utan använde eget flyg för att, till exempel, bomba viktiga hamnar. Något som han naturligtvis förnekade till den dag sandinisterna kunde visa upp en pilot från ett stridsflyg som man skjutit ner.
Sandinisterna utlyste val som internationella valobservatörer hävdade var det hederligaste som hållits i regionen, med undantag för Costa Rica. Reagan fördömde dem förstås. Och de som tror att det är något nytt när Ryssland stör valprocesser i andra stater i dag skulle ha lyssnat till den av USA finansierade stationen Radio Catolica som smädade sandinisterna med anklagelser som inte hade något med sanningen att göra utan allt som oftast varierade mellan rena lögner och personangrepp.
Istället för den uppbyggnad av landet som sandinisterna utlovat när de tog makten 1979 fick nu istället alltmer resurser läggas på att bekämpa de av USA finansierade Contras.
Jag säger inte att Nicaragua skulle ha varit en fungerande demokrati i dag om de fått utvecklats i fred, men det var definitivt så att de aldrig fick chansen. Samma sak med Daniel Ortega. Han är en obehaglig figur i dag, som inte skyr några metoder för att sitta kvar som president, men när han och sandinisterna intog huvudstaden Managua 1979 var det, så vitt jag kan bedöma, med goda avsikter och det är sorgligt att det blev som det blev.
Med detta sagt vill jag återvända till inledningen. Latinamerika är den del av världen jag har så mycket kunskap om att jag på allvar kan bedöma riktigheten i det som skrivs. Men hur är det med allt annat? Hur mycket anpassar DN och andra medier det man låter gå i tryck från Asien och Afrika efter sina egna värderingar? Vad är svepande förenklingar av historiska förlopp?
Inte minst kan detta vara något att fundera över nu i coronatider när vi översköljs av fakta och rykten i en hastighet som gör det svårt att hinna med och bedöma.
Det hade varit på sin plats med en rättelse från DN:s ledarredaktion, eftersom bilden av utvecklingen i Nicaragua som man förmedlar helt enkelt inte stämmer. Åsikten att Daniel Ortega bör avgå omedelbart och att är dags för riktiga, demokratiska val i detta fattiga centralamerikanska land som aldrig tycks få frid, delar vi dock.
