Kroppen är ett aktivistverktyg i den hyllade danska dokumentären Fat front, som nyligen haft svensk premiär. Syre har pratat med 22-åriga kroppsaktivisten Pauline Lindborg.

– Är det ett bra ord att använda? Det finns ju hälsorisker med att bära på mycket övervikt…

En smal reporter tittar uppfordrande på Pauline Lindborg, som tillsammans med en kompis anordnar ”tjockisloppis” i Malmö, för kläder i stora storlekar.

– Ja, det gör det. Och det vet ju alla tjocka redan, svarar Pauline pedagogiskt.

När hon nu, ett drygt år senare påminns om scenen i dokumentären Fat front, som just visats på Tempofestivalen i Stockholm låter hon inte lika lugn.

– Jag kände ”vafan? Vi har en loppis, vad har det med saken att göra?” Syftet var att tjocka personer också ska kunna handla hållbart. Du kan inte hitta kläder på vanliga loppisar. Det är tant Agdas avlagda skjorta, liksom.

Själv bär Pauline Lindborg rosa kostym som lyser upp foajén i Skärisbiografen. Hon är ”en 183 cm lång plussizebitch, kroppsaktivist, feministfitta” enligt Instagramprofilen, och har alltid varit längre och större än sina jämnåriga.

– Det har påverkat mitt liv på så många olika sätt, min självkänsla, vem jag vågat prata med. Jag blev mobbad tills jag började gymnasiet. Jag har en jätteproblematisk relation till mat och mår dåligt i min kropp. Jag jobbar med det varje dag.

För snart tre år sedan la Pauline upp ett foto på Instagram.

– Jag älskar att ta bilder och bli fotad. Det var ingen perfekt bild, men jag hade så jävla mycket power. Jag skrev att jag älskar min mage, mina tjocka lår och mina armar – och fick väldigt bra respons. Jag kände att jag hade makten för en gångs skull, att jag fick bestämma över min kropp.

Hon började följa andra och insåg snart rörelsens kraft.

– Kroppsaktivismen har betytt jättejättemycket för mig. Jag får känna igen mig. Det är inte Biggest loser eller Du är vad du äter utan människor som ser ut som mig i ett sammanhang där de mår bra, och har ett liv. Det har gett mig livsglädje.

”Jag är mer än min kropp”

Filmen Fat front ser hon som ett sätt att nå ut till många, och göra skillnad.

– Jag vill inte att nån ska få uppleva det jag har gått uppleva. Filmen är extremt viktig för hela rörelsen, eftersom det är den första filmen med tjocka som inte vill banta. Där vi inte blir ifrågasatta. Jag hade själv behövt se den här filmen.
Att Fat front skildrar fyra kvinnor är ingen tillfällighet. Kroppsaktivism hänger mycket i hop med feminism, enligt Pauline.

– Patriarkatet gör att vi bara är våra kroppar. Kroppspositivism behövs för alla kön, men för kvinnor är det så tydligt. Hennes värdighet försvinner, medan en tjock man kan vara ”en nallebjörn”. Så för mig handlar det här väldigt mycket om kvinnofrigörelse överlag – att äga sin egen kropp. Jag känner ”vafan, prata inte om min kropp!” Jag är mer än min kropp.

Finns det någon motsättning mellan att vilja ta bort fokus på kroppen och att hela tiden exponera den på Instagram?

– Såklart är det en motsägelse. I ett ultimat samhälle skulle vi inte prata om våra kroppar, men hade vi inte exponerat dem nu hade vi inte sett nån skillnad. Hade vi accepterats hade vi inte behövt göra det. Det kan vara livsavgörande att jag dansar naken på stories [filmsnuttar som delas under begränsad tid på Instagram, reds. anm.] för nån som aldrig sett sin kropp representeras innan.

Förhoppningen är att Fat front ska nå ut brett, i första hand till en yngre målgrupp.

– Min dröm är att det här ska komma ut till skolor, att lärarna ska ha diskussioner kring kropp och ideal.

Det viktigaste hon vill uppnå är att tjocka ska få känna igen sig. Men även att smala ska få känna hur det är att vara tjock, säger Pauline.

– Att man får uppleva det, och kanske fattar hur man ska anpassa sig, och bli en bättre medmänniska.

Hur tycker du att smala behöver skärpa sig?

– Bara att inse att man är priviligerad är ett första steg. Jag kan ta ett brutalt exempel: Om man går in i en restaurang måste du som tjock person tänka på att stolarna kanske har sidohandtag, och att du måste sitta och ha ont i sina höften i två timmar.

Viktigt är också sättet vi pratar om kropp och mat, menar Pauline.

– Du ska inte framför dina barn säga ”jag känner mig så tjock”. Tjock är ett beskrivande ord. Det finns inget som heter att ”känna sig” tjock. Såna små saker kan göra att ett barn i jätteung ålder vet att tjock är fel. Eller om du sitter i ett personalrum med godis, säg inte ”jag ska inte ta en godisbit idag”. Gör inte mat till nåt bra och dåligt. Det får andra människor att må dåligt.

Just hälsa är väldigt vanligt att smala vill prata med tjocka om, säger Pauline.

– Jag är ingen läkare eller forskare, varför ska jag stå till svars för alla tjocka i hela världen? Smala tror att de har bättre koll på tjockas liv än tjocka själva. Det tror att de vill hjälpa, de vill deras väl. Jag får tips om att gå ner i vikt utan att jag har bett om det.

Trend i modebranschen

I en annan av Fat fronts scener vill ett danskt företag ha med en plus size-modell i sin reklamfilm, men när hon dyker upp visar det sig att inga av klädesplaggen de har förberett är stora nog.

Pauline läser själv modevetenskap, och drömmer om att starta ett plus size-företag. Hon noterar att kroppspositivism är en trend i branschen.

– De vill ha publicitet, men de anammar det inte fullt ut. Min kompis har mailat H&M kanske 20 gånger och frågat varför plus size försvunnit ur deras butiker, och får varenda gång svaret ”platsbrist”. Men i Malmös gigantiska butik på fyra våningar och jättemycket space mellan alla rader – tror du att de har en enda plus size där? Sanningen är att de inte vill associeras med tjocka. Man känner sig jävligt maktlös.

Samtidigt tycker hon att den kroppspositivistiska rörelsen har utvecklats under de år hon varit en del av den, och blivit mer inkluderande.

– Det ställs högre krav i dag. Till exempel har Fat front fått kritik för att vi alla är vita, vilket är helt korrekt. Svarta personer har startat denna rörelsen, och det är fel att bara vita ska synas.

Själv har hon över 5900 följare på Instagram, men beskriver det som en skyddad värld.

– Vi har en liten bubbla. Får jag en hatkommentar vet jag att nån annan svarar och backar mig. Men informationen kommer nog inte ut så mycket. En vanlig människa vet nog inte vad kroppsaktivism är.

Kanske kommer fler att veta efter att Fat front har turnerat runt på svenska biografer. Att se filmen nu i efterhand beskriver Pauline som en känslomässig bergochdalbana.

– Vi har pratat om jobbiga saker, att se det igen väcker minnen. Men jag blir stolt, och känner hopp om mänskligheten.

Hanna Westerlund