Jag avskyr att gå i slips. Det är lite märkligt eftersom jag också älskar att gå i slips. Möjligen ogillar jag det mer än jag gillar det, och jag ska strax förklara varför.

En människa blir lite förvandlad när hon klär upp sig. Det gäller både män och kvinnor och alla däremellan. En person i kostym eller dräkt känner sig annorlunda, mäktigare på något vis. Faktum är att det finns undersökningar som bevisar det. Man har låtit folk lösa problem klädda i ”vanliga” kläder och sedan uppklädda i någon form av kostymering, och faktum är att de flesta kände sig mer självsäkra när de var uppklädda.

Att ta på sig en kostym kan vara lika effektivt för en bankir som för en polis eller en skådespelare. Att man kan förhöja en fest genom att sätta på sig fina kläder – eller till och med klä ut sig – vet alla.

Men det är en sak att klä upp sig för ett jobb eller en fest och en helt annan att tvingas bära vissa kläder. Nej, jag tänker inte prata om religion nu (även om det är svårt att låta bli). Jag tänker prata om överklassen.

För de flesta av oss är kläder ett fritt val, men i vissa grupper är kläder ett tvång. En person beskrev en gång sitt hem i de finare kvarteren som att bo på ett hotell. ”Allting utanför mitt sovrum var liksom officiell yta, och där var man tvungen att klä upp sig. Jag vågade inte ens gå på muggen på morgonen utan att sätta på mig tofflor och en morgonrock.”

Det är här någonstans, kring de borgerliga klädkoderna, som min tveksamhet till slips kommer ifrån. Att högborgerligheten har speciella kläder för allting från eftermiddagste till jakt är en sak, men sedan kommer hela medelklassen rusande efter och ska kopiera dem. Och det är där tvånget kommer in.

Slips är ett snyggt plagg, och av den anledningen bär jag det gärna. Men slips har också blivit en symbol för anpassning och undergivenhet inför samhällets strukturer, och då är jag inte riktigt med längre.

Men det finns ett annat problem, och det är det där med att bli förvandlad. När man tar på sig en slips blir man mer självsäker och strukturerad. Men det kommer med en prislapp: i takt med att man blir strukturerad blir man också mindre kreativ och fantasifull. Vilket är rätt självklart om ni tänker på det: kreativitet handlar mycket om att bryta ramar och tänka utanför den så kallade boxen. Slipsen är ett plagg som står för exakt det motsatta: att hålla på strukturerna och stanna inom boxen. Man blir lite fyrkantig av att ha slips.

Så man får välja. Fyrkantig eller utanför boxen. Folk inom näringslivet känner givetvis till det här problemet, och ska företag ha en brainstorm eller annan typ av möte där man kläcker ideer så brukar det första man gör vara att ta av sig kavajer och slipsar. Själv är jag väldigt förtjust i att tänka så för mig blir det sällan slips. Fast jag gillar det. Utom när jag avskyr det.