Ända sedan Skolinspektionen bildades 2008 har anmälningarna till myndigheten, inklusive Barn- och elevombudet, stadigt ökat. Det handlar i de flesta fall om frustrerade, besvikna föräldrar som anmäler en skola för att den inte fått stopp på mobbning, eller att deras barn inte fått det extra stöd hen behöver och har rätt till.

Mest effektivt

Men i fjol bröts den uppåtgående kurvan och antalet anmälningar sjönk till 4 623. Kanske för att Skolinspektionen försökt bli tydligare om vart klagomålen först ska skickas.

– Minskningen kan bero på att vi på vår hemsida och i möten med huvudmän förtydligat att man i första hand ska vända sig till skolan och huvudmannen om man har problem med skolan. Vi tror att man löser problemen bäst och mest effektivt nära elevens vardagsmiljö, säger enhetschef Emma Uhman vid Skolinspektionen.

De två senaste åren har Skolinspektionen skickat tre av tio anmälningar till berörd kommun eller friskola, därför att anmälaren hoppat över det ledet. Om nu fler anmälare självmant vänder sig till rektor eller skolchef först kan det innebära att klagomål mot skolor totalt sett inte blivit ovanligare – det är bara en lägre andel som syns i statistik på nationell nivå.

Hemmasittare

Skolinspektionens statistik visar att de flesta typer av anmälningar minskar, dock inte anmälningar som rör skolplikten och rätten till utbildning som i stället ökat från 483 anmälningar 2018 till 535 i fjol.

– Vi vet inte varför det ökar, men en förklaring kan vara att det rapporterats mycket om hemmasittare i medierna. Det kan ha bidragit till att fler förstått vilka rättigheter de har och att det går att anmäla för att få hjälp, säger Skolinspektionens pressekreterare Agnes Gidlund.

Hon syftar på fall där elever av någon anledning inte kunnat ta till sig undervisningen eller blivit illa behandlad på skolan och till slut gett upp, eftersom skolan inte lyckats lösa situationen.