Under våren 2018 fick runt 300 poliser i Botkyrka, Rinkeby och Södertälje börja att använda kroppsburna kameror i ett pilotprojekt. Det ingår i en större polissatsning, initiativ Mareld, med syfte  att stärka några särskilt utsatta områden i Stockholmsregionen.

Både Mareld, som avslutas i slutet av det här året och projektet med de kroppsburna kamerorna, pågår fortfarande men Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har redan gjort en utvärdering av kameraprojektet.

Den visar att speciellt sexuella trakasserier mot kvinnliga poliser har minskat med hjälp av den kroppsburna kameran. Den här typen av kamera kan också ha en avskräckande effekt när det gäller verbala hot och muntliga trakasserier mot manliga poliser, enligt rapporten.

Men när det gäller fysiskt våld har polisens kroppsburna kameror inte haft någon större effekt. De som går till fysiskt angrepp mot poliser kan till exempel vara så berusade eller påverkade att de kanske inte uppfattar att de blir inspelade på bild- som ljudfiler.

Kamerorna ska kontrolleras av den polis som bär kameran, enligt regelverket. Vad innebär det? Att kamerabevakningslagens regler inte gäller här. En lag som ska se till att ”kamerabevakning bara används när övervakningsintresset väger tyngre än integritetsintresset,” enligt Datainspektionen.

En möjlig balansakt eller fråga som kanske kan bli till en intressekonflikt i skarpt läge?

Det har varit 300 kameror igång under projektet och enbart ett tjugotal gånger har inspelat material använts som bevisföring i rätten. Men när det har gjorts, har det lett till fällande domar, enligt SVT:s nyheters artikel.

Det finns en framtagen plan för att kunna införa den här sortens kameraövervakning på bred front runtom i landet. Men beslut om det ska införas, kommer tidigast att tas under andra halvan av 2020.