År 2030 kan värmeböljor komma att kosta Indien upp till 4,5 procent av landets BNP i form av minskad produktivitet, enligt en färsk rapport från McKinsey Global Institute, MGI.

I samma rapport konstateras att nästan hälften av Indiens BNP under 2017 hängde samman med arbete som utförts av personal som blir drabbad i samband med extrema temperaturer. Uppemot tre fjärdedelar av landets arbetsstyrka beräknas finnas inom sådana sektorer, exempelvis inom jordbruket eller byggsektorn. Och problemen riskerar att förvärras med tiden.

– År 2050 väntas vissa delar av Indien att vara utsatt för en sådan värme och fuktighet att utomhusarbete rent praktiskt inte går att utföra under nästan 30 procent av årets arbetstimmar under dagtid, säger Mekala Krishnan, som arbetar för MGI och varit med och skrivit den nya rapporten.

Vid "klimatförändringarnas front"

Anjali Jaiswal, som arbetar för Indien-programmet vid den USA-baserade miljöorganisationen Natural resources defense council, säger till IPS att de ständigt nya värmerekorden innebär att utomhuspersonal står vid ”klimatförändringarnas front”.

– Byggjobbare och andra som arbetar utomhus är extremt sårbara för extremväder.

Antalet värmeböljor som drabbar Indien har ökat mycket snabbt enligt den officiella statistiken. År 1970 förekom det 44 värmeböljor i landet, men siffran för 2017 låg på hela 524, innan de sjönk något, till 484 under 2018.

I samband med en extrem värmebölja 2015 dog 2 081 personer. Sedan dess räknas därför värmeböljor in som naturkatastrofer.
I takt med att värme och luftfuktighet stiger sjunker arbetsproduktiviteten eftersom personal måste ta fler och längre raster för att undvika att drabbas av värmeslag. Dessutom blir arbetarna tröttare.

I samband med värmeböljan 2015 gav sig forskare ut för att studera hur indiska byggarbetare påverkades av de extrema temperaturerna. I en studie rapporterade de flesta arbetare att de blev trötta och utmattade, vissa uppgav att de kände sig omtöcknade, medan andra drabbades av illamående, svaghet och svimningskänslor. Andra uppgav att deras beslutsförmåga påverkades, och att de var irriterade efter arbetsdagens slut. Många rapporterade att de drabbades av muskelsmärtor, som hänger samman med stora saltförluster.

Samtidigt var dessa problem inget som byggarbetarna tog upp med ledningen, eftersom de var rädda för att det skulle få negativa konsekvenser. Att utebli från jobbet skulle vara detsamma som att gå miste om sin lön, enligt arbetarna.

Mekala Krishnan uppger att antalet dagliga arbetstimmar som kommer att gå förlorade på grund av minskad produktivitet kommer att stiga med runt 15 procent fram till 2030. Detta riskerar att slå mot landets BNP.

År 2030 kommer över hälften av världens befolkning att leva i heta klimat, med risker för att utsättas för hälsofarliga temperaturer, enligt den FN-lanserade internationella organisationen Sustainable Energy for All.

Samtidigt visar den nya rapporten att Indien kan bli ett av de första länderna i världen som drabbas av värmeböljor som kan få dödliga konsekvenser för en frisk människa – om inte snabba utsläppsminskningar eller andra åtgärder sätts in.

Redan i dag dör uppskattningsvis 12 000 människor i världen årligen i samband med värmeböljor. Men Världshälsoorganisationen, WHO, uppger att den siffran kan komma att uppgå till över en kvarts miljon döda varje år framåt 2050, om inte den globala uppvärmningen stoppas.

– Långa arbetspass i den heta solen, låga inkomster och dålig tillgång till svalka och vatten, ofta i kombination med dåliga levnadsförhållanden, försvårar situationen ytterligare, säger Anjali Jaiswal.

Utvecklingsländer mest hotade

Mekala Krishnan understryker att det är utvecklingsländer som är mest hotade av utvecklingen.

– Fattigare regioner har oftare ett klimat som ligger närmare de fysiska gränserna. De är mer beroende av utomhusarbete och av naturens resurser och har ofta mindre finansiella medel för att kunna anpassa sig snabbt, säger hon.

Sustainable energy for all, en satsning som syftar till att alla ska få tillgång till hållbara energilösningar, slår fast att tillgång på nedkylning inte ska se som en lyx, utan som en rättvisefråga.