DEBATT Sveriges stora rovdjur är så mycket mer än bara siffror, de har en viktig roll i vår biologiska mångfald.
Våra politiker beslutar om hur många individer av björn, varg, lo och järv som ska få finnas i vårt land, också hur många föryngringar som årligen tillåts. Till och med exakta antal som tillåts finnas var i landet, eller delar där de inte får existera alls. Så fort antalen för gynnsam bevarandestatus tangeras, enligt EU:s art- och habitatdirektiv för att de olika arterna ska ha möjlighet att finnas kvar långsiktigt, utlyser länsstyrelserna på delegation av Naturvårdsverket, ansvarig jaktmyndighet i Sverige licensjakter. Dessa har syftet att begränsa antalet rovdjur. Även licensjakterna har exakta siffror på hur många djur som får skjutas. Rovdjurspolitiken i Sverige bygger på och styrs alltså till stor del av siffror.
Då tar man inte hänsyn till att rovdjuren utöver egenvärde och existensberättigande har en viktig roll i naturen, för den biologiska mångfalden och de ekosystem de ingår i. Biologisk mångfald är ett begrepp som används för att påvisa betydelsen av variation i naturen. Ju fler arter som finns desto stabilare är naturen, och en stabil framtid är en förutsättning för framtiden.
Sverige är på intet sätt något föregångsland vad beträffar biologisk mångfald. Skogsbruk och jordbruk, som de bedrivs, har varit förödande för den biologiska mångfalden och påverkar Sveriges och Nordens fauna mer än något annat. Detta påpekar Petter Kjellander och Håkan Sand, svenska forskare, i ett debattinlägg i Dagens nyheter den 30 januari 2014.
Så om människan inte slutar med att förändra landskapen och slutar med den hänsynslösa jakten kan följden bli ekologiska kollapser. Ekosystem formas nerifrån och upp, från växter till växtätare och vidare till de stora rovdjuren i toppen av näringskedjorna. Men de formas också åt andra hållet, från rovdjuren ner till växterna. Uppifrån-och-ner-processen har visat sig starkare och vanligare än vad som tidigare varit känt, och den tycks dessutom spela en särskilt stor roll på våra nordliga breddgrader. Det har också visat sig att de stora rovdjursarterna inte går att byta ut sinsemellan och att tätheten av rovdjur spelar roll.
Andrés Ordiz, zoolog och forskare, bland annat i det skandinaviska björnprojektet och i ett liknande projekt i Spanien, påvisar att om man menar allvar med ambitionerna att bevara biologisk mångfald och fungerande ekosystem kan man inte behandla de stora rovdjuren som om de vore isolat, utan i samband med den natur där de lever.
Varken rovdjuren eller några andra djur finns i naturen som prydnader. De är integrerade i ytterst komplicerade ekologiska nätverk med andra organismer, berggrunden och klimat, med andra ord, det nätverk som utgör grunden för vår egen existens och välbefinnande.
Så att de svenska rovdjurspolitiska besluten och dess sifferfixering i ett vidare perspektiv har biologiska konsekvenser som sträcker sig långt bortom de direkt berörda arterna borde lyftas och beaktas mycket mer i de politiska korridorerna.
