Böneutrop diskuterades ingående i valrörelsen, men sedan har det varit rätt tyst. Frågan fortsätter dock att ploppa upp i kommuner – nu senast i Örebro, trots att det inte ens finns någon ansökan från lokala moskén.

“Inte en millimeter av Sverige ska tillhöra islam!”, proklamerar Örebropartiets Markus Allard från talarstolen, där han stödjer SDs motion om förbud, i ett klipp som sprids i sociala medier och alternativmedia.

Kristdemokraternas ledning är inte lika öppna med sina intentioner att hetsa mot muslimer. Istället trasslar de in sig i snurriga argument. De vill inte öppet förespråka förbud mot enbart muslimsk bön, men måste akta så de inte av misstag skapar lagar som hindrar kristna från att använda sig av högtalare. Man har därför hittat på ett eget adjektiv: “institutionaliserande”. Så här går argumentationen:

Kyrkklockor är ok, för de är inte bön. Närmare fyratusen kyrkor hörs kilometervida ofta flera gånger i veckan, men det stör ingen.

Böner som hörs i offentliga rummet, från Frälsningsarmén, båten Elida eller utomhuspredikningar är också ok, för de är inte regelbundet återkommande.

Problemet med böner uppstår enbart när man uttalar dem regelbundet, för då blir de “institutionaliserande”. Så om Frälsis ställer sig i samma hörn en gång i veckan är det fel. Men två gånger ena veckan och ingen nästa går bra.

Men är inte kyrkklockor institutionaliserande då? Högmässor äger ju rum klockan 11 varje söndag. Jo, men klockorna är ju inte bön! Get it?

Det finns förstås redan regler för (o)ljud i offentliga rummet, som tillämpas lika för alla. Man får tillstånd av polisen, som tar hänsyn till ljudnivå och bostadsområden.

Så kyrkor, synagogor, hare krishna-rörelser, ICA, fotbollsklubbar, syjuntor och andra kan söka tillstånd för att använda högtalare enligt gängse regler. Men i SDs värld ska muslimers ansökningar inte ens prövas, och i KDs värld ska de visserligen prövas, men få avslag för att kombinationen “bön” och “regelbundet återkommande” är skadlig.

Jag har lyssnat på alla argument. Det är synd om dem som “flytt islam” och tar illa upp om de råkar vistas där utropet görs, svenskar mår dåligt av att känna till att det som sägs på arabiska är ”gud är god” trots att vi normalt inte ens pratar språket, bönen betyder egentligen att islam “härskar” över området, och ISIS kan tydligen rekrytera lättare om man har böneutrop.

Det verkliga argumentet är förstås: ”muslimer är otäcka, och ska motarbetas”.

Vill jag ha böneutrop? Inte som hörs i mitt hem, lika lite som jag vill höra auktionsförrättare eller idrottsevenemang i mitt kök. Men frågan handlar inte om vad jag gillar utan om vilket samhälle vi ska ha. Och jag är så förundrad över att normalt förnuftiga personer inte inser det.

Tänk dig en svensk politiker som, helt à propos, står i talarstolen och utropar att “inte en millimeter av Sverige ska tillhöra judendomen!”, följt av en uppmaning till särskilda regler för synagogor.

Hade en klocka ringt då?

Att frånta en folkgrupp de rättigheter övriga invånare har kan tyckas oskyldigt. Men i en demokrati kan man aldrig tillämpa särlagstiftning som syftar till att försämra för en minoritet, oavsett om det sker öppet eller via krystade ursäkter.

Vi vet hur det slutar.