Osäkerheten efter bosättningslagen har ökat, tvärtemot dess syfte att hjälpa nyanlända in i det svenska samhället. Många nyanlända upplever stress och lagen har inte lyckats ändra på de samhällsstrukturer som ligger bakom orättvisorna på bostadsmarknaden, visar en ny rapport.
Bosättningslagen infördes i mars 2016 och tanken var att nyanlända genom den nya lagen skulle fördelas jämnare runt om i landets kommuner och på så sätt ha större möjligheter att komma in in samhället. Många nyanlända har därmed anvisats till tillväxtkommuner med stor bostadsbrist, men fler arbeten. I glesbyggdskommuner finns det bostad – men mindre möjlighet till arbete.
– Vi kan konstatera att en ”rättvis fördelning av nyanlända” framförallt har handlat om rättvisa mellan kommuner, och i mindre grad om rättvisa för den nyanlände, säger Kristina Grange, professor i stadsbyggnadsteori vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
Rapporten Migrationens ojämna geografi: Bosättningslagen ur ett rättviseperspektiv presenterades under torsdagen. Forskarna Kristina Grange och Nils Björling från Chalmers har studerat hur tre kommuner i västra Sverige har tolkat Bosättningslagen utifrån ett rättviseperspektiv. De har kommit fram till att kommuner tillämpar lagen på olika sätt, vilket leder till både stress och ojämlikhet för de nyanlända. I vissa kommuner välkomnas de nyanlända varmt – medan andra kommuner anvisar dem till boenden i husvagnar.
En del kommuner säger även upp kontrakten efter de två år som Bosättningslagen förbinder dem att erbjuda de nyanlända boenden. Kommunerna hänvisar i de fallen till kommunal likabehandling – trots att de nyanlända ofta saknar samma nätverk och sociala skyddsnät som de som bott i Sverige längre har.
– Det här skapar mycket stress hos dem vi talat med. Många nyanlända har svårt att komma in på den svenska bostadsmarknaden och riskerar att hamna i akut hemlöshet, säger universitetslektor Nils Björling, i pressmeddelandet.
Orättvisorna på bostadsmarknaden – där de resursstarka har lättare att slå sig fram – kvarstår trots lagens ambition att ändra på det och göra det lättare för nyanlända att etablera sig. De båda forskarna efterfrågar en ansvarsfull, långsiktig och nationell bostadspolitik där inte kommunerna får allt ansvar.
– En svensk bostadspolitik värd namnet bör inte ställa grupper mot grupper, säger Kristina Grange.
