Våldet mot människor på flykt fortsatte under 2019. Systematisk fysisk och psykisk tortyr är fortsatt vardag för flyktingar längs den enligt EU stängda Balkanrutten. Mötet med kroatisk polis beskrivs av en person som hämtat från en skräckfilm. En annan man uppvisar tydliga spår av att ha blivit strypt.
Elchocker, oprovocerat övervåld eller tvång, pistolhot, att fängslas utan att ha tillgång till ens det mest basala, att tvingas klä av sig alla kläder, och omänsklig behandling inuti polisfordon, som att köra på små, krokiga vägar och hastigt svänga och bromsa, så flyktingarna som sitter inklämda i bak skadar sig svårt.
Alla dessa former av tortyr har under året varit vanliga, enligt en årsrapport från Border violence monitoring network (BVMN), ett nätverk som tillsammans med bland annat Amnesty, Human rights watch och de kroatiska organisationerna Are you Syrious? och Center for peace studies har dokumenterat våldet mot flyktingar sedan 2017.
Över åtta av tio incidenter innehöll minst en form av fysiskt våld, skriver BVMN i sin årsrapport, som innehåller flera fallbeskrivningar och analyser. Bland annat finns bilder på en 18 årig man från Algeriet som har tydliga märken från att ha blivit strypt av kroatisk polis.
I årsrapporten citerar BVMN FN:s konvention mot tortyr, där i artikel två står att inga exceptionella omständigheter någonsin rättfärdigar tortyr. Artikel tre i samma konvention slår också fast att ingen stat eller aktör ska sända någon tillbaka dit personen riskerar tortyr.
Trots omfattande rapporter presenterade i EU-parlamentet och annan bevisning fortsätter kroatisk, och ungersk, polis att tortera de som korsar gränserna från Bosnien och Serbien. Att nekas den internationella rätten att söka asyl och istället våldsamt tillbakavisas är en del av den normala proceduren. Att attackeras av polishundar och stölder av pengar och värdesaker är också en del av standardproceduren.
Vittnesmål från tre städer
Balkanrutten har officiellt varit stängd sedan 2016, då EU ansåg sig vara föremål för vad som kallades en flyktingkris. Sedan 2017 fram till i januari 2020 har BVMN tillsammans samlat in data om 656 incidenter, som har involverat 6275 individer. Liksom dödssiffrorna för Medelhavet anses mörkertalet vara stort.
Årsrapporten bygger på vittnesmål från gränsstaden Šid (Serbien), Bihać, Velika Kladuša och Sarajevo (Bosnien och Herzegovina). Åldern på de som tillbakavisats av i de här här fallen kroatisk polis spänner mellan två och 50 år, grupperna bestod av i genomsnitt 13 personer. En enskild tillbakavisning innehöll vid ett tillfälle hela 150 personer. Totalt behandlar rapporten incidenter där 2475 individer var inblandade.
Eftersom nätverket i mycket liten utsträckning har tillgång till de officiella läger som finns i både Serbien och Bosnien är de flesta som intervjuats flyktingar och migranter som lever utanför det officiella systemet. Det innebär också att de flesta är unga män, och i enlighet med tidigare rapporter är det även de som utsätts för det grövsta våldet.
I ett citat i rapporten beskriver en flykting sitt senaste möte med den kroatiska polisen som hämtat ur en skräckfilm. Många tvingas tillbaka bara för att försöka igen, upp till tolv gånger.
