Skurups kommunfullmäktige har röstat igenom ett förbud mot att bära ”huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som har till syfte att dölja elever och personal” i skolan. Förbudet försvaras med flera argument, bland annat att det skulle förhindra hedersförtryck, att det skulle gynna integrationen, och att flickor och pojkar ska behandlas lika.

”Det handlar om unga tjejers rätt till sin identitet, sin kropp och till att stå fria från patriarkalt förtryck” säger moderata fullmäktigeledamoten Loubna Stensåker Göransson. Att just förbud mot kvinnors val av klädsel är höjden av patriarkalt förtryck verkar dock ha gått henne helt förbi i ett kraftigt utslag av svensk självrättfärdighet. Likaså att religiös tillhörighet kan utgöra en stor del av unga tjejers identiteter och identitetsuttryck.

Men om vi ponerar att de berörda politikerna i Skurup faktiskt tror att ett förbud mot huvudduk i skolan skulle minska eventuellt hedersförtryck, hur ska de kunna kontrollera om den hypotesen håller? Hur mäter man förtryck? Blir en person mindre förtryckt hemma av att hon i skolan inte får ha hijab på sig? Av att hon inte kan arbeta som lärare om hon inte förnekar sitt religionsuttryck? Det verkar ju inte ens nu finnas något intresse av att faktiskt fråga de berörda flickorna och kvinnorna om de skulle känna sig friare om det fanns förbud mot deras klädsel, så hur ska de kunna veta om förbudet ger önskad effekt?

Och hur skulle det gynna integrationen och känslan av att vara en del av ett samhälle när vad ett förbud mot slöja egentligen säger är: ”Jo alltså, alla andra i det här landet har rätt att klä sig exakt som de vill – förutom du, för du är en muslimsk flicka. Men eh, hoppas du känner dig välkommen och fri och inte förtryckt!” Jag gissar på att det inte överhuvudtaget kommer skapa någon tillhörighetskänsla, faktiskt.

Ett klädesplagg kan i sig aldrig vara förtryckande, det är när alternativet att välja att ha det på eller ta det av i praktiken inte existerar som förtrycket uppstår, och ingenting påverkar människors vilja att stå upp för sig själva och sin grupptillhörighet så som utpekande maktutövande. ”Om dagens politiska retorik är att förneka muslimska kvinnor sina rättigheter kommer valet att bära hijab att bli ett politiskt motstånd” konstaterar Tasnim Raoof från Malmös unga muslimer.

Makt och motmakt. Förtryck och motstånd. Det är ganska basal kunskap faktiskt, och det går knappast att tro något annat än att Skurups politiker mycket väl känner till detta, och att det egentliga syftet med ett slöjförbud är något helt annat än att minska förtryck och skapa jämställdhet och integrering.