– Det finns en magisk maskin som suger koldioxid från luften, kostar väldigt lite och bygger sig själv. Det kallas ett träd, ett exempel på en naturlig klimatlösning, förklarar The Guardian-kolumnisten George Monbiot i en film han medverkar i tillsammans med klimataktivisten Greta Thunberg, inför COP25 i Madrid.

Han ger fler exempel; så som korallrev, salta våtmarker, mangroveträsk, kelpskogar, sjögräsängar och korallrev – ekosystem som kan användas för reparera vårt skadade klimat om oljan också stannar i marken.

– Naturliga klimatlösningar får endast två procent av pengarna som används för att tackla klimatkrisen, säger George Monbiot.

Men intresset ökar stadigt. När klimatförhandlingarna drog igång i Madrid lanserades en rad initiativ för att få fler länder att gynna naturens egna lösningar i sina klimatplaner, bland annat av värdnationen Chile. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres är en av dem som trycker på och länder som annars inte visat framfötterna för att hejda klimatförändringarna, så som USA, Australien och Brasilien har alla visat intresse för så kallat blått kol, marina ekosystem som ses som särskilt bra som kolsänkor, berättar Terese Thoni, forskare vid Lunds universitet.
 
– Jag har själv inte ställt mig forskningsfrågan hur det kommer sig att just de här länderna agerar som de gör. Men det finns både miljöorganisationer och forskare som beskriver frågan som något oproblematiskt att göra, säger hon.

Kan ge biologisk mångfald en boost

Enligt Klimatkonventionen kan skydd, restaurering och nyetablering av vissa ekosystem räknas som utsläppsminskande åtgärder, då koldioxid fångas in och hålls borta från atmosfären. Samtidigt kan en myriad av arter få möjlighet att återhämta sig. Något som i sin tur kan ge ytterligare positiva klimateffekter.

Enligt en vetenskaplig studie från 2018 kan de naturliga klimatlösningarna ge över en tredjedel av de utsläppsminskningar som krävs för att hålla jordens temperaturökning under två grader.

Men det finns också risker. Det är möjligt att ekosystemen ändå hade skyddats eller återskapats, samtidigt som insatserna kan konkurrera med andra mer kostsamma åtgärder – så som att ställa om industrier eller minska utsläppen från vägtrafiken, berättar Terese Thoni.

– Det är också svårt att veta om ekosystemen verkligen hade förstörts och om de miljöförstörande verksamheterna inte flyttar till ett annat område, säger hon.

Att räkna ut klimateffekten kan också visa sig komplicerat, då det kan skilja stort beroende på var de olika ekosystemen breder ut sig, även inom ett land.

En annan fara lurar också i horisonten – de kan plötsligt börja dö på grund av klimatförändringarna eller andra växande miljöproblem.

Då förvandlas de tänkta kolsänkorna istället till utsläppspunkter.

– Vi människor vill gärna kunna använda oss av en silverkula som löser alla problem, säger forskaren Tobias Nielsen, som tittat på hur skog används i klimatförhandlingarna.

Han syftar på att återbeskogning ofta framställs som en enkel åtgärd som i ett slag kan få ned utsläppen. För precis som marina ekosystem nämns skog – eller snarare träd som en allt hetare klimatlösning. Det är förvisso inte första gången. I början av 2010-talet infördes ett system som skulle hejda de utsläpp som kommer från avskogningen genom att rika länder betalar utvecklingsländer att skydda hotade tropiska skogar.

– Men det visade sig inte vara någon enkel lösning på avskogningen, så intresset kring avskogning inom FN:s klimatförhandlingar har dalat, säger Tobias Nielsen.

Tar tid att binda koldioxid

Nu ses skogsfrågor åter igen med växande intresse. Men fokus har skiftat från ”skydd mot avverkning”, det vill säga minska utsläppen, mot att plantera ny skog, det vill säga – fånga in koldioxid.

Även om båda bidrar till mindre koldioxid i atmosfären, är skillnaden viktig. Då mer koldioxid som är bundet i skog eller blått kol också ökar insatserna, om de plötsligt börjar dö ut – om det så är på grund av övergödning, illegal avverkning, invasiva arter eller klimatförändringar.

– De allra flesta som arbetar för att använda naturbaserade lösningar är medvetna om att det inte räcker, men det finns en risk i det här enkla och attraktiva budskapet – att vi i vår önskan att hitta en enkel lösning tror att det här fixar allt och att vi inte behöver förändra samhället eller vårt sätt att leva, säger Terese Thoni.

Samtidigt hade det kunnat vara utmärkt med mer skog och marina ekosystem (blått kol) på planeten, både för att stabilisera klimatet och för att värna den biologiska mångfalden, menar Tobias Nielsen. Men han befarar att det kommer visa sig vara långt mer komplicerat än den silverkula – han tror att många hoppats på.

– Om vi ska binda koldioxid genom skogar kommer det att kräva enorma landarealer, vilket skapar spänningar och konflikter, det är också komplext och tar tid, så vi kan inte förlita oss på att det kommer att lösa våra problem, säger Tobias Nielsen.

Krävs snabba utsläppsminskningar

Men frågan är om regeringar världen över har något val. I en rapport som FN:s klimatpanel IPCC släppte 2018, konstateras att utsläppen måste minska med 45 procent de närmsta tio åren jämfört med nivåerna 2010 – om målet om max 1,5 graders uppvärmning ska vara möjligt att nå. Alla utsläpp utöver det måste balanseras genom att ta bort koldioxid från atmosfären, enligt IPCC.

–Ju långsammare klimatarbetet går desto mer beroende av naturbaserade och tekniska lösningar blir vi. Det är, tror jag, en av huvudanledningen till att frågan om blått kol uppmärksammats mer och mer, säger Terese Thoni.

Och långsamt går det. FN:s årliga rapporter om utsläppsgapet pekar på att vi istället för att närma oss 1,5-graders-målet – avlägsnar oss från det. 2010 behövde vi minska utsläppen med runt 3 procent varje år fram till 2030, en siffra som nu är uppe i 7,6 procent.

Det finns ny teknik som kan fånga in koldioxid direkt från atmosfären eller från biologiskt material och sedan lagra det i berggrunden. Men teknikerna är nya och har inte testats i stor skala, till skillnad från både marina ekosystem och skog.

Störst möjligheter i utvecklingsländer

Men om de naturliga klimatlösningarna ska få en verklig boost, måste artikel sex i Parisavtalet komma på plats. Den agendapunkt som sätter ramverket för hur länder ska kunna sälja utsläppsminskningar. För om de rika länderna har mest kapital är det många av utvecklingsländerna som har störst potential att skydda eller restaurera skog och marina ekosystem.

Erfarenheterna från Kyotoprotokollet är däremot oroväckande. Det klimatavtal som föregick Parisavtalet och där industrialiserade länder förband sig att göra utsläppsåtgärder fram till 2020, delvis genom att köpa utsläppsminskningar i utvecklingsländer. I en studie visade det sig att 85 procent av de undersökta projekten antingen misslyckats helt eller delvis med att uppnå de utsläppsminskningar de utlovat, då de inte kunnat garantera att de inte skulle ha skett utan finansieringen eller att de överskattats.

Samtidigt finns en förhoppning om att nya marknadsmekanismer under Parisavtalet ska fungera bättre. Men flera farhågor består och nya har seglat upp under förhandlingarna.

Trots att Parisavtalet uttryckligen syftar till att köpta utsläppsminskningar ska vara reella och varaktiga, har länderna inte kommit överens om hur det ska kunna garanteras. En av flera tvistefrågor är om båda eller endast ett land ska kunna räkna in en utsläppsminskning, om exempelvis ett kustområde med sjögräs restaureras i Brasilien och de utsläppsminskningarna sedan säljs till Sverige.

Kan leda till dubbelräkning

Brasilien vill att det i ett inledningsskede ska vara båda länderna, något bland annat EU ser som oacceptabelt. En annan fara är att länder lämnar delar av sin ekonomi utanför sina klimatplaner eller sätter upp oambitiösa mål, för att på så sätt kunna sälja utsläppsminskningar till andra länder inom Parisavtalet eller till det internationella flygets klimatkompensationssystem Corsia.

Trots två dagars övertid lyckades länderna inte komma överens i Madrid och förhandlingarna har skjutits till COP26 i Glasgow.

Men farhågorna till trots, Terese Thoni betonar att det blir alltmer uppenbart att det inte räcker att endast arbeta med utsläppsminskningar, utan att naturbaserade klimatösningar kommer att spela en allt större roll, trots de många risker de är förknippade med. I takt med att utsläppen ökar och fönstret för att klara Parisavtalets mål stängs, blir det helt enkelt mer koldioxid i atmosfären som måste tas om hand.

– Det räcker alltså inte att bara arbeta med det ena eller det andra, vi behöver både och. Det gör frågan komplex och svårförhandlad, men viktig, säger hon.