Många mor- och farföräldrar älskar att skämma bort sina barnbarn. Inte bara med uppmärksamhet, utan också med små belöningar.

Beteendet har sina poänger, eftersom forskning visar att barn som har en aktiv mor- eller farförälder i närheten har större överlevnadschanser, jämfört med barn som inte har det. Dessutom har studier visat att blotta närvaron av en mormor in spe, så att säga, ökar antalet barn som deras döttrar får.

Detta har kommit att kallas för mormorshypotesen, där den bakomliggande förklaringen antas vara det faktum att kvinnor överlever klimakteriet, det vill säga när kvinnors förmåga att reproducera sig upphör.

Klimakteriet, även kallad menopausen, inträffar normalt i 45- till 55-årsåldern. Men kvinnor lever oftast betydligt längre än så. I Sverige är medellivslängden för kvinnor drygt 84 år. Tanken med hypotesen är att detta gör det möjligt för kvinnorna, och även männen, att fokusera på och hjälpa sina barnbarn, snarare än sina egna barn som är vuxna och (förhoppningsvis) klarar sig själva.

Två grupper

På så sätt är människan unik. Utöver oss finns det bara fyra andra arter, samtliga tandvalar, där honorna överlever klimakteriet på liknande sätt som människan. För att ta reda på mer analyserade Dan Franks vid University of York i England överlevnadsdata från två grupper späckhuggare som forskare följt i decennier: dels utanför delstaten Washington i nordvästra USA, dels utanför provinsen British Columbia i Kanada.

Späckhuggarhonor slutar producera kalvar i slutet av 30- eller i början av 40-årsåldern, även om de kan bli närmare 100 år gamla. Hanarna, däremot, dör tidigare och fortsätter att para sig ända till det bittra slutet.

Högre risk

I de båda grupperna fanns drygt 700 späckhuggare totalt och bland dessa lyckades Dan Franks och hans kollegor identifiera 378 stycken som hade en ”mormor”. Efter att ha analyserat överlevnadsdata, visade det sig att när en mormor dog, löpte barnbarnet en 4,5 gånger högre risk att dö under de kommande två åren, jämfört med späckhuggare vars mormoder inte hade dött. Denna effekt syntes bara om mormödrarna hade passerat klimakteriet och inte hade några egna kalvar, så att de kunde ägna all sin uppmärksamhet åt ”barnbarnet”.

– Om en mormor som befinner sig efter klimakteriet dör, kan det påverka hela gruppen. Mormödrar som fortfarande fortplantar sig kan inte erbjuda samma stöd som de som inte gör det. Det tyder på att menopausen ökar mormödrarnas förmåga att hjälpa sina barnbarn, säger Dan Franks.

Delar med sig

På så sätt, menar han, fyller menopausen en evolutionär funktion bland späckhuggarna.

Forskningen, som presenteras i Proceedings of the National Academy of Sciences, visar att mormödrarna gör störst nytta när tiderna är hårda, när det är ont om mat och då framför allt när bestånden av kungslax är låga. Antingen genom att de delar med sig av sin fångst till barnbarnen, eller att de – tack vare sin tidigare erfarenhet – hjälper gruppen att hitta mat.

Sammantaget, säger valforskaren Hal Whitehead vid Dalhousie University i Kanada till tidskriften Science, att forskningen visar den stora betydelse som mormödrar – och därmed även klimakteriet – har bland späckhuggare.

På liknande sätt har tidigare forskning visat att medelålders hanar som fortfarande umgås nära sina postmenopausala mammor har bättre överlevnad än andra späckhuggare. För det finns morsgrisar, även bland späckhuggare.